I sitt tio minuter långa anförande talade han om att det inte är någon slump, utan ett gemensamt "öde" att Sverige och Ukraina delar de blågula färgerna i sina nationsflaggor. Svenska politiker är i allmänhet inte särskilt vana vid att hantera sådant som "gemensamma öden" i politiska sammanhang.  Politiken här hemma är tämligen svältfödd såväl på ödesmättade abstraktioner som på längtande hänvisningar till det förflutna. Sådant är däremot ryssar och ukrainare bättre på. Sedan hör det ju förstås till saken att allt som sägs av en president, medan huvudstaden han sitter gömd i utsätts för våldsamma militära attacker, tolkas mer dramatiskt och ödestungt, inte minst av en fredlig och krigsoerfaren publik. 

Dramatiken blir särskilt stor när presidenten befinner sig ett i ett stort grannland till oss. Riksdagens ledamöter kände säkerligen också av de historiska vingslagen i kammaren när de via länk och storbildskärmar lyssnade på den unge presidenten Volodymyr Zelenskyj. Ingen nu levande riksdagsledamot har tidigare varit med att likt det sittande riksmötets folkvalda politiker tydligt välja sida i ett pågående krig. Riksdagen har två gånger i enighet beslutat om att skicka vapen till den ukrainska militären som strider för sitt lands fred och frihet mot Rysslands militärmakt. Senast Sverige gjorde något sådant - lät allt vad neutralitet och alliansfrihet heter stå åt sidan - var 1939 då Finland biståddes i kriget mot Ryssland med bland annat 135 000 gevär och 144 artilleripjäser. Till Ukraina har riksdagen hittills bland annat skänkt 10 000 pansarskott för att Zelenskyjs försvarsmakt ska ges större möjligheter att bekämpa ryska stridsfordon. 

Det Zelenskyj lade in i det blågula gemensamma ödet var framförallt starka intressen och värderingar för fred och frihet. 1997 lyssnade jag på den ryske presidenten Boris Jeltsin, salig i åminnelse, när han talade till riksdagen i en av de gamla plenisalarna i det gamla riksdagshuset. På den tiden var vi många som andades förhoppningar om att även Ryssland skulle kunna utvecklas åt det fredliga, frihetliga och demokratiska hållet. Boris Jeltsin tog strider för en utveckling i den riktningen. Hans attityd och utstrålning var helt och totalt annorlunda jämfört med vad dagens ryske president erbjuder världen. Just nu finns föga hopp om Ryssland. Men för vårt ödessammanflätade grannland Finland har det gått mycket bra. Låt oss nu också göra allt vad vi kan för att väva in Ukraina i ett liknande och lyckosamt nätverk av fred och frihet och demokrati.