Lotta Gröning – en gång i tiden arg, motståndsfull och rolig politik redaktör på S-tidningen NSD i Norrbotten – ska kandidera för Liberalerna på riksdagslistan i just Norrbotten. Det är modigt gjort av Lotta Gröning som fyller 65 under valåret. Hon säger själv att hon har varit partilös under många år och att hon därför inte går från Socialdemokraterna och till Liberalerna. Hon lämnar väl däremot den socialdemokratiska sfären som har varit en stor del av hennes ursprung, uppväxt och av hennes vuxna liv. Gröning har väl aldrig varit någon partigängare av rang. Hon skapade sig ett namn som eldfängd EU-motståndare i de norrbottniska spalterna. I den fortsatta karriären på Aftonbladet, Expressen och i flitig mediemedverkan i stort har hon frejdigt och självständigt förfäktat åsikter och perspektiv av det, skulle jag vilja säga, mer folkligt populistiska slaget. Vilket i min värld inte har någon negativ klang. Hon är äkta i sina uppfattningar och i sin stil. Finns inget påklistrat eller påhittat i hennes böjelser för ”vanligt folk på landsbygden” eller i hennes misstro mot centralismen som sådan. 

Utan några jämförelser i övrigt så kommer jag att tänka på Marit Paulsen, den tidigare så framgångsrika EU-parlamentarikern Marit Paulsen som också hon värvades över till Liberalerna (Folkpartiet) då hon befann sig i ett partilöst tillstånd efter en lång bana som socialdemokrat. Marit Paulsen och Lotta Gröning är olika till person och läggning. Det som förenar är deras koppling till det jordnära och enkla. Och så klart deras självtänkeri och rättframhet. Och oräddhet.

Jag har ju varit i partipolitiken och vet en del om hur det är. Socialdemokrat av födsel och ohejdad vana utan att det var något mer med det. Under några år var jag mer aktiv, ordförande i en arbetarkommun, distriktsstyrelseuppdrag, riksdagsledamot och olika uppdrag på regeringskansliet. Partipolitik är något annat än politik. Om det nu skulle gå vägen för Lotta Gröning och hon blir invald i riksdagen så hoppas jag att hon inte blir besviken. Den som lämnar ett självständigt och framgångsrikt liv där jaget har varit det yrkesmässiga navet, kan lätt uppleva det som knäckande att betraktas som en rookie och placeras ut i något utskott där det fattas ett partihuvud; vilket som helst. 

Liberalerna är kanske det minst svåra partiet att komma in i utifrån? Liberalerna är vana vid att argumentera och diskutera; de kan ändra sig och ta intryck. Vilket ju borde passa Lotta Gröning som hand i handsken.