Så går mina tankar när jag läser DN: s kulturchef Björn Wiman söndagen den 5 mars. Wiman skriver: "Låt inte SD "få rätt" också denna gång." Kulturchefen anser att SD har lyckats få rätt om invandringen. Om jag förstår Wiman rätt så beror SD: s framgång enligt honom i huvudsak på stödinsatser från "högern" i allmänhet och PM Nilsson i synnerhet. Samma SD med samma stödtrupper håller nu kanske också på att få rätt om klimatet.

Frågan är vad det i så fall betyder? 

Ledstjärnan på detta fält är sedan trettio år FN: s panel om klimatförändringar; IPCC. För ett par år sedan förklarade IPCC att det nu var otvetydigt att uppvärmningen på drygt 1°C sedan 1900-talets början huvudsakligen är en följd av mänskligt skapade utsläpp av växthusgaser av olika slag. Om detta råder så vitt jag förstår nästan total enighet bland naturvetenskapliga forskare och experter. De politiker som till äventyrs motsätter sig detta har, och ska ha, en rejäl uppförsbacke. Däremot är det naturligtvis en helt öppen politisk samhällsfråga om hur Sverige och världen i övrigt bör förhålla sig till denna uppvärmning. 

Det är här det politiska och mediala etablissemanget brister i skicklighet och omdöme. Man har helt enkelt utvidgat begreppet "klimatförnekare". Den som inte vill skällas för "förnekare" måste numera instämma i att det också är en "klimatkris" som snabbt måste lösas genom stopp för flyg, bilar, kolkraft, naturgas, kött och annat. Det är detta - föga vetenskapliga - uppträdande som skapar klyftor och avstånd och som gör att den officiella "ödesfrågan" om klimatet möttes med folkliga gäspningar i den senaste valrörelsen.

Stora statliga och privata redaktioner som spyr galla över "SD och andra klimatförnekare" knuffar människor allt längre bort från sig. Så var det med invandringen. Och så kan det bli nu. Och det är inte folks fel. Folk känner igen ensidig propaganda; oavsett vad saken gäller.

Sverige behöver en omstart i klimatfrågan där enigheten om den mänskligt betingade uppvärmningen av jorden är fundamentet. Och där forskning, vetenskap och kommersiella uppfinningar -inte kris och undergångshets - är politikens främsta styråror för det framtida agerandet. Göran Persson var långt före sin tid där och nosade med sitt "gröna folkhem" som ett möjligt socialdemokratiskt förhållningssätt. Det lyfte inte då. Men kanske nu i någon form?