Widar Andersson: Kravallsorgen bröts av spaningsglädjen

På tisdagseftermiddagen meddelade åklagarmyndigheten i Linköping att en man på sannolika skäl anhållits som misstänkt förövare vid det brutala dubbelmordet på Åsgatan i Linköping för sexton år sedan. Det fantastiska genombrottet möjliggjordes genom enträget och skickligt dna-polisarbete. Den misstänkte förövarens dna sägs matcha till 100 procent med dna som hittats på brottsplatsen. På onsdagens förmiddag kommer åklagaren i Palmeutredningen Krister Petersson att - enligt vad han själv mer än antyder och enligt vad som sägs från experter - att berätta vem som för trettiofyra år sedan mördade Olof Palme och om hur det gick till. Håller Krister Petersson vad han lovar och leder dna-bevisen i Linköping till fällande dom så kan de två största mordutredningarna i Sveriges historia snart flyttas till den för rättsstaten mer ärofulla mapp där uppklarade mord arkiveras. 

Ny teknik i kombination med ena riktiga envisa tjurskallar till poliser och med uthålliga hobbyspanare - i ordets allra bästa bemärkelse - ligger bakom framgångarna i de här båda uppmärksammade mordfallen. Förhoppningsvis är detta signalen om att alltfler grova brottslingar med mord och våldtäkter på sina samveten nu på allvar kommer att utmanas av rättsstaten. Vägen mot ett tryggare och säkrare Sverige bygger främst på ökad upptäcktsrisk i partnerskap med mycket långa inlåsningsstraff som begränsar rörelsefriheten för de mest brottsaktiva och i kombo med en social- och ordningspolitik som är i samklang med det allmänna rättsmedvetandet. 

Värdet av den senare punkten ska definitivt inte underskattas. Att polisen och i förlängningen regeringen i dessa pandemitider ger tillstånd till kravaller med tusentals deltagare mitt inne i våra stora städer samtidigt som man lägger stor vikt vid att förbjuda studentutspring och fotbollspublik; det är inte att rekommendera för den som vill vara i linje med rättsmedvetandet i breda medborgargrupper. Här finns en klar förbättringspotential för rättsstaten. Känslan av att staten ängsligt anpassar sig till de som gapar och skriker och hotar är farlig för den upplevda tryggheten och säkerheten i samhället.

Jag räknar dock med att den stora uppmärksamhet och förtrytsamhet som kravallepidemin skapat i breda folklager ska leda till eftertanke och omtanke i polisledning och justitiedepartement. Vilket därmed skulle kunna fördjupa intrycket av denna vecka som en högtidsvecka för svensk polis.