Min förstamaj bjöd emellertid på en inre socialdemokratisk upplevelse av sådant slag som jag knappast tror att något av mitt livs alla yttre förstamajmöten har förmått att uppbåda. Aha-upplevelsens insikter tar sig ibland udda vägar. Min socialdemokratiska förstamajupplevelse skapades av mixen mellan en liberal filosof, en moderat ledarsida och av min nyfikenhet.
Den 1 maj publicerade Svenska Dagbladets ledarsida en text av den fristående kolumnisten, filosofen och författaren Lena Andersson som gick rakt in i mig och, för att citera prins Daniel, tände tankar och känslor "all over the place". Lena Anderssons kolumn om socialdemokratin har rubriken "Rörelsen som ständigt är på väg ingenstans." Textens avslutande två meningar hamrar in spiken rejält: "Ständigt på väg men ska ingenstans. Ingen vet som socialdemokratin hur man når dit."
Jag kan tänka mig att det finns socialdemokrater - och andra - som spontant upplever att det är en elak text. Att vara på väg "ingenstans" låter inte så muntert eller begåvat; jag förstår det. Detta vandrande mot ingenstans är emellertid socialdemokratins "ideologiska kärna" som Lena Andersson skriver. Och, vill jag tillägga, detta ingenstansparti är att av den fria världens mest framgångsrika regeringspartier. Partiet/staten är inte på väg någon särskild stans utan överlåter åt individerna att staka ut sina livsvägar och sätta upp sina mål. Lena Andersson pekar förvisso på risken för paternalism där socialdemokratins stora tilltro till den egna förmågan att sätta in "rätt åtgärder vid rätt tillfälle" ibland kan göra S tondövt inför vad folk egentligen tycker och gör. Så är det.
S har skapats av avståndstaganden till kommunism, klasskillnader, till snäva konstitutioner/domstolar och till en svart/vit historiesyn. Socialdemokrati är en egen konstart som är vare sig höger eller vänster. 2013 pressades S partiledare Stefan Löfven i Agenda om samarbeten efter en eventuell valseger 2014. Löfven höll undan frågorna så gott han kunde: "Jag har så svårt med det här med höger och vänster, jag tror ingen kan definiera vad som är höger och vänster", sa Löfven. För detta blev han avhånad av medieelitens tyckare och av partister till vänster och höger som aldrig har förstått vad socialdemokrati är. Löfven slog intuitivt huvudet på spiken. För en socialdemokrat är målet reformer i nuet i regeringsställning. S vet hur man går ingenstans. Det är det som är storheten och särarten.