Att för rätt publik lyckas synliggöra den unika poängen i det man själv vill sälja; det är vad framgång handlar om.
Även partipolitik är en bransch där det ingår mycket försäljning. Partierna letar efter och testar olika USP: ar för att kunna knyta an till och förstärka de rådande stämningarna i breda och röstande medborgargrupper. Den förra regeringens mest unikt säljande poäng var att här fanns en regering med en statsminister som det gick att lita på och som var beredd på att vända på alla stenar för att få stopp på kriminalitet och välfärdsfusk.
Den nya regeringens statsminister Ulf Kristersson och hans statsråd och SD-stödpartister återkommer å sin sida i så gott som varje uttalande till sin unika säljande poäng: Vi är beredda att göra de paradigmskiften som är nödvändiga för att få ordning på Sverige.
Få USP är perfekta eller invändningsfria. I fatet för Magdalena Andersson och S låg att man kanske borde ha hunnit vända på en eller annan av de där stenarna under de åtta år man suttit i regering? I fatet för Ulf Kristersson (M) och hans regerings paradigmskiftes-USP ligger en omständighet som elegant formulerades av den fristående liberale kolumnisten i DN Andreas Johansson Heinö strax före jul: "Regeringen är inte vald för att byta paradigm, den är vald eftersom ett paradigmskifte redan har ägt rum." (DN 21/12 2022)
Johansson Heinö har en viktig poäng som båda blocken bör ta till sig. Ulf Kristersson kan ha spänt sin politiska båge för hårt; politik under några år förändrar inte inpräntade förståelser och stämningar i samhället (paradigmer) utan kan som bäst (som sägs ovan) förstärka rådande samhällsattityder. Vilket Kristersson förstås vet. Men inom den politiska borgerligheten finns ofta en olycklig dragning till "skiften"; en iver att markera att detta är "något helt annat än de vanliga sossarna."
För S är insikten om paradigmskiftet uppfordrande. Det är uppenbart så att den höger som nu styr riket med hjälp av SD är av det folkliga och jordnära slaget. (Ungefär som Reinfeldt fast i ett annan paradigm). Vi är inne i en tidsanda där Kristerssons politik för sådant som kärnkraft, vägar, invandring, kriminalitet, Nato, skatter, bistånd, bidrag och papper och penna och böcker i skolan knyter an till och förstärker den allmänna förståelsen av vad som är bra och dåligt i samhället. Inga USP i världen kommer att hjälpa det parti som vid valet 2026 befinner sig långt utanför det paradigmet.