Han är ett universalgeni med dubbla segrar i "På spåret", författare till mäktiga bokverk om Wallenbergarna, Ingenjörerna, Prästerna och om rikskanslern Axel Oxenstierna som grundlade den moderna svenska statsförvaltningen på 1600- talet och han har arbetat för UD i Hanoi och på anrika Kommunförbundet.
För mig är Gunnar Wetterberg framförallt en långtidsutredare; en person som tänker i strukturer och som inser de långsamma förloppens samhällsförändrande karaktär. Han hade centrala roller i de båda Långtidsutredningarna 1992 och 1995. I en krönika på Expressens ledarsida 2011 förklarade han nyttan med Långtidsutredningar (LU): "Det är när man gör de långa kalkylerna som de oväntade insikterna infinner sig. (--) Genom att sätta siffror på problemen och köra dem mot varandra ger LU perspektiv på vad som är stort och smått."
Det är ingen renodlad socialdemokratisk dygd att tänka i strukturer i politiken. Däremot är det sedan Oxenstiernas dagar vanligt att de som har hand om staten tänker i strukturer. Eftersom Socialdemokraterna har haft hand om staten mer eller mindre på heltid under de senaste hundra åren så har det strukturella tänkandet utvecklats till en mycket god socialdemokratisk vana. Och om det nu är så att vi är inne i en fas där fler partier kommer att ha hand om staten under längre perioder så är det ju bara att hoppas att även dessa inser de långsamma och breda förloppens betydelse för tillväxt, välstånd och välfärd.
Gunnar Wetterberg stretar fortsatt på som krönikör i Expressen. I sin senaste spalt (26 februari) anmälde han "vårens viktigaste lagförslag" som regeringen lämnar till riksdagen den 14 mars; en proposition om "Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner." Han erinrar om att LU 1992 gjorde en "skiss" till den nya pensionsreform som nu råder: "I dag ligger den faktiska pensionsåldern över 64 år – när vi lade fram vår skiss var många rädda att den skulle halka under 60." En ny struktur har långsamt gett effekt. Gott och väl så. Men nu gäller det "vården och omsorgen – och där är praktiskt taget ingenting gjort. Ändå är frågan precis densamma: hur ska färre kunna betala för fler?" Det behövs kort sagt ett skärpt regelverk för hur kommuner/regioner ska hantera pengarna så att demens- och sjukvården klarar sina uppdrag utan att den arbetsavhållande kommunalskatten höjs. Helt rätt. Här behövs genomgripande och långsiktiga förbättringar.