Partiledningen försöker under partiledaren Nooshi Dadgostars ledning att manövrera sig bort från testuggande ältande om kapitalism, socialism och lösa upp banden till alla dessa oomkullrunkeliga "sanningar" som Vänsterpartiet samlat på sig under mer än ett sekel av verklighetsblyg oppositionstillvaro. Nästan tusen motioner har lämnats in med anledning av partiprogramförslaget.
Liknande strider om semantik, retorik och historik har utkämpats många gånger. Så saken ska inte överdramatiseras. Alltsedan en vänsterskruvad minoritet lämnade socialdemokratin i februari 1917, för att några partisprängningar senare hamna i den Sovjetkommunistiska diktaturens lydrike, har programstrider varit huvudnumret inom vänstern. De klyftor som öppnar sig mellan medlemmarna vid dessa tillfällen beror kort sagt på att en del av partiet består av ett slags (lite rödare) socialdemokratiskt tänkande personer. Medan en annan del av partiet faktiskt består av kommunister som ryggmärgsmässigt gör allt vad de kan för att motarbeta närmare samarbeten med arvsfienden Socialdemokraterna.
Partiledaren Nooshi Dadgostar förefaller nu - mer ivrigt och uthålligt än flera av sina företrädare - vilja göra ett allvarligt försök att gå till historien som den som bröt V: s parlamentariska isolering och den som gjorde Vänsterpartiet till ett regeringsparti. Det finns många hinder på vägen. Först som sist handlar det ju om att kila in Vänsterpartiet i ett kluster av partier som inte bara lyckas få stöd av en väljarmajoritet utan som också har en hel del politik tillsammans. Dit är det i nuläget långt att gå. Den kommunistiska falangen i Vänsterpartiet kommer att vara ett hinder under hela processen. Ett annat hinder utgörs av Socialdemokraterna som ytterst ogärna ger sig i lag med Vänsterpartiet i en gemensam valrörelse. Erfarenheterna från Kosackvalet 1928 och från S/MP/V-valet 2010 förskräcker. Medan Sverigedemokraterna på bara några få mandatperioder i riksdagen har vuxit och gjort sig valbara för en dryg femtedel av väljarna så ligger V och guppar runt 5-7 procent. En mycket stor del av väljarna ser kort sagt V som ett opålitligt parti.
Kan Nooshi Dadgostar bryta Vänsterpartiets förbannelse? Jag hoppas det. Den tidigare partiledaren Jonas Sjöstedts inhopp som etta på listan till EU-valet i juni borde innebära en förstärkning av Dadgostars chanser. Ett folkligt, här och nu orienterat och lätt konservativt vänsterparti skulle kunna lyfta.