Fem ledare för olika riktningar inom den kristna tron i Sverige ställer angelägna frågor om aktningen och respekten för äldre människors liv: "Var det så att det utgicks ifrån att alla som bor på särskilt boende automatiskt befinner sig i livets slutskede – även om detta ”slutskede” redan kan ha varat i åtskilliga år? Läkare som jobbar hemifrån och på distans beslutar om morfin och ångestdämpande som åtgärd när dropp och syrgas skulle kunna göra en skillnad på liv och död – är det så vi vill att det ska vara?" (DN Debatt 24 juni)
Det som (antagligen) var avgörande för att artikeln publicerades var säkerligen denna mening: "Frågan måste ställas: Hur nära är den praktik som vi har sett i Sverige under denna pandemi det som kallas eutanasi?"Den meningen gav täckning för en rubrik som innehöll orden "dödshjälp" och "Coronavård." Vilket drar till sig uppmärksamhet. Vilket är en god sak i det här fallet.
Den på lätt förstådda grunder stillsamma och ängsligt nervösa debatt om dödshjälp som förs i Sverige handlar om att under vissa villkor legalisera aktiv dödshjälp på den döendes egen begäran. Den levande legenden Barbro Westerholm - läkare, tidigare generaldirektör på Socialstyrelsen, tidigare ordförande för den stora pensionärsorganisationen SPF och nuvarande riksdagsledamot för Liberalerna - är den som i modern tid tagit dödshjälpsfrågan in i politiken. Liberaler av Barbro Westerholms sort är besvärliga personer. De siktar in sig på frågor om mänsklig frihet just där friheten skaver som mest i etablissemangen och i breda medborgargrupper. Barbro Westerholm var den som såg till att svenska staten 1979 tog bort klassningen av homosexualitet som en sjukdom. Hon var nytillträdd generaldirektör på Socialstyrelsen och på sju veckor såg hon till att sjukdomsklassningen av samkönad kärlek försvann. För drygt fyrtio år sedan var detta mycket kontroversiellt. Det kanske vi inte förstår idag. Men så var det.
Barbro Westerholm är mycket precis när det gäller dödshjälp. Hon vill inte öppna upp för att förkorta liv hur som helst. Det hon vill är att ge den enskilda människan chansen att påverka sin egen dödsprocess. Kontroversiellt som tusan förstås. Men en högst rimlig tanke i mina ögon.
De kristna ledarnas varning på DN Debatt handlar om något helt annat och mycket värre. De misstänker att myndigheterna över folks huvuden ägnar sig åt passiv dödshjälp - palliativ vård - av människor som egentligen vill och kan leva vidare med adekvat behandling. Den misstanken bör granskas ordentligt. Och kom ihåg att besvärliga liberaler ofta är jordens salt.