Nyligen attackerade han statsminister Magdalena Andersson (S); en person vari Schulman tycktes sig se en "råare och kallare socialdemokrati" Schulman: "Magdalena ville att utlänningar ska utvisas om de begår brott. Dessa utvisningar äger rum redan nu, men statsministern vill kunna utvisa ännu fler. Det handlar, påstod hon, om att utlänningarna måste visa ”respekt för vårt lands lagar” och de som inte kan göra det, de har inte här att göra. (--) Jag insåg att detta är precis den retorik som SD har använt i alla år. Nu kommer detta språk från Sveriges statsminister."
Som Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida påpekade i en fyndig kommentar så är "mer än 99,99 procent av jordens befolkning är utlänningar, ur svensk synvinkel. Och det ödet tar de med jämnmod. Det är inte en förolämpning att inte vara svensk." Det har förstås Marteus helt rätt. Schulmans text är dock inte poänglös.
Han angriper tre företeelser i den "råa och kalla" socialdemokratin. För det första tar han upp det av Magdalena Andersson myntade begreppet att under hennes ledarskap skulle det "vändas på varje sten" för att komma till rätta med kriminalitet och segregation. Och "sen kom alla papegojorna" skriver Schulman. Med det menar han att inget statsråd verkar kunna säga något om något utan att få in detta med att "vända på stenar" och eller att "ta tillbaka den demokratiska kontrollen", en annan av Anderssons oneliners från sitt installationstal som nyvald S-ledare i november förra året. Som om den stora skaran av 1, 5 miljonsavlönade statsråd inte kan tänka och/eller inte kan använda egna ord och resonemang utan bara upprepar ledarens budskap. Det är ett ofog.
När det gäller talet om "utlänningar" så är det givetvis ingen slump. Särskilt rått eller kallt är det emellertid inte att tala om saker och ting som de är. Vilket S inte har kunnat/velat göra på många år. Grovt språk istället för verkningsfull politik är däremot inget att rekommendera. Schulmans tredje kritikpunkt gäller Magdalena Anderssons raka nej till att Sverige skulle ta emot flyktingar från kriget i Ukraina. Där bör hon tänka om. Ukraina är vårt närområde; det är ett lands plikt att hjälpa grannländer. Att Sverige ställt till det för sig under de senaste åren och av oklara anledningar låtit hundratusentals människor från Syrien och Irak invandra är förstås ett problem. Men akut hjälp till krisande grannländers människor är faktiskt det enda anständiga.