Tobias Baudin får vänta till lördag förmiddag innan partikongressen väljer honom till partisekreterare. Det är två bra personer som tillsammans med ett något omstöpt ledargalleri - kanske Mikael Damberg som finansminister, kanske någon ny efter Ibrahim Baylan som avgår och positionsbyten för några andra - ska ta sig an uppgiften att försöka hålla S kvar som största parti i valet och att det görs på ett sådant sätt att det finns ett tillräckligt antal partier/mandat att samverka med efter valet.
Som nyvald partiledare, med endast tio månader kvar till ett antagligen superjämnt val, kommer Magdalena Andersson att ha en mycket stark ställning på partikongressen. Kongressen huvudnummer är just valet av Andersson till partiordförande. Det finns starka förhoppningar om att hon som Sveriges första kvinnliga statsminister ska kunna dra mycket positiv uppmärksamhet till sig och partiet inför valet. Lusten att omedelbart politiskt skadeskjuta henne med kongressbeslut som går henne emot kommer att vara mycket begränsad. För första gången på jag vet inte när så finns det i och för sig en organiserad falang bland ombuden på kongressen. Falangen är inspirerad av det vänsternätverk som trasade sönder brittiska Labour. Falanger av det här slaget är farliga eftersom sammanhållningen och tilliten skadas i partiet. Lojaliteten flyttas från partiet och till falangen. Hårda ord och personangrepp riktas mot misshagliga partiföreträdare. Aktivism och slagord riskerar att överflygla den socialdemokratiska reformismens paradgrenar eftertänksamhet och balans. Partiet riskerar att tryckas ut mot ovalbara ytterkanter. Retoriken i falangen är klassiskt vänsterpopulistisk; med udden riktad mot socialdemokratins ledning. Exempelvis har Magdalena Andersson personligen getts skulden för valförlusten 2018 och anklagats för att endast på låtsas vilja göra något åt ojämlikheten i samhället.
Mer sansade delar av partiet kommer säkert att se till att kongressen inte går på tok utan istället blir en tilldragelse där den nya partiledningen kan staka ut en kurs för vad som behöver göras för att hålla sig kvar på banan framöver. Jämlikhet och tillit är oersättliga värden i en välfärdsstat som den svenska. Det finns flera allvarliga och välkända problem i samhället som dels är kopplade till en långvarigt misslyckad integration av människor från andra delar av världen och dels har direkt bäring på sviktande jämlikhet och tillit. Här finns socialdemokratins hemmaplan just nu.