De anklagelser och förnekanden om avsiktliga men dolda strategier för flockimmunitet som viner genom luften har läsarter som kan kittla intresset hos andra än virologer, epidemiologer, matematiker och ekonomer. Frågor om vad som kommer först: Flocken eller individen, är nämligen också en central konfliktfråga i politiken.
Konflikten är sannolikt av det eviga slaget; troligen lika gammal som människan. För att hålla oss något mer i det handfasta nuet så ser jag dagens strid om flockimmunitet eller inte som ett slags förlängning av en riksdagsdebatt på 1920-talet mellan S-ledaren Per-Albin Hansson och den frisinnade liberale ledaren C.G Ekman. Båda var statsministrar då och då och de var med och mot varandra i olika konstellationer.
Den på tok för tidigt framlidne Anders Isaksson återgav debatten i sitt fyrryggade mästerverk om Per-Albin Hansson som kom ut på 1980-talet. Jag minns inte ordagrant hur orden föll i debatten. Men kvintessensen var hur som helst att där Per-Albin startade sitt anförande med ordet ”Allas” så inledde C-G Ekman med ordet ”Envars”.
”Allas möjlighet till lycka och välstånd gagnar envars möjligheter”, sa Hansson. ”Envars möjlighet till lycka och välstånd gagnar allas möjligheter”, sa Ekman.
Det där kan tyckas vara ointressanta hårklyverier. Skillnaderna ska förstås inte överdrivas. Men var man startar sin tankeprocess har betydelse för vart man kommer. Så är det bara. Är din första tanke kollektivet eller är din första tanke individen? En intressant egenkoll; testa gärna.
När debatten bokstavligen är på liv och död så tar alla ansvariga politiker och tjänstemän naturligtvis avstånd från anklagelser om att förorda flockimmunitet i kampen mot Covid-19. Inbyggt i sådana anklagelser finns ju påståendet att man med öppna ögon låter några ur flocken dö för att huvuddelen av flocken – som inte blir allvarligt sjuka – snabbt ska få ett skydd mot viruset. Det är ”envars liv” som ska försöka räddas. Punkt och slut. Och hatten av för det.
Icke förty så ska vi inte blunda för att konflikten mellan flocken och individen alltid är närvarande; så också i Coronapolitiken. Det tragiska misslyckandet är döden i äldreomsorgen. De som skulle skyddas bäst i flocken sveks mest. Det kommer vi inte undan. I övrigt tilltalar det mitt ”flockmedvetande” att stora delar av samhället är öppet, många jobbar, går i skolan och lever medan de lever. Det är bra för flockens framtid.