När jag skriver dessa rader på onsdagskvällen så är målfotoläge. Vinner Donald Trump de fyra delstater där han har ledningen när mellan 80 och 96 procent av rösterna har räknats så får han 270 elektorsröster. Vilket skulle betyda seger för Donald Trump. Kampen gäller nämligen 538 elektorsröster. Det lär också finnas möjligheter för ett oavgjort resultat. I ett sådant läge ligger Donald Trump bäst till att vinna eftersom det är den president som har vunnit flest delstater som kommer att röstas fram till president av senatorerna i den amerikanska kongressen. Och det kommer i så fall vara Republikanerna som då - precis som nu - har övertaget om en sådan omröstning blir aktuell. Så kan det gå. Det kan också bli så att Trump inte håller hela vägen fram i alla staterna där han hade ledningen vid sjutiden på onsdagskvällen. Och då blir det Joe Biden som går segrande ur striden.
Hur som helst har Donald Trump återigen överraskat världen genom att göra ett kanonresultat i ett val där han av de allra flesta opinionsinstitut och i de allra flesta stora media bedömdes som frånåkt med flera procentenheter så sent som någon dag före valet på tisdagen. Det är i sanning märkligt att de i många andra sammanhang mycket professionella opinions- och medieindustrierna inte lyckas bättre. Donald Trump och hans mest övertygade anhängare får vatten på sin kvarn och deras världsåskådning blir ständigt och kraftigt bekräftad: "De är våra motståndare. De vill inte att vi ska vinna. De motarbetar oss." Sådant bidrar självklart till den tilltagande polariseringen i ett redan rätt så stabilt uppdelat USA.
Demokraterna ställde sin mest rutinerade av de valbara och levande politikerna i främsta ledet. Joe Biden har varit toppolitiker i nästan femtio år; han kom in som senator i kongressen redan 1973. Karriären kröntes - trodde nog alla inklusive han själv - av uppdraget som vicepresident till Barack Obama under åtta år fram till januari 2017. Att ställa en rutinerad politiker mot Donald Trump är förstås riskabelt. Vad än Biden säger att han vill göra kan Trump kontra med "varför har du då inte gjort något åt saken under de femtio år du haft på dig?" Å andra sidan, hade Demokraterna mönstrat en vänsterpopulist av ungefär Trumps kaliber - sådana fanns att välja på - så hade det kunnat fara iväg riktigt åt fanders med landet.
När valet väl är över behöver Demokraterna - och mängder med andra västliga partier som våra egna M och S - fundera igenom hur de ska kunna möta Trumpismen på ett effektivt sätt utan att slänga ut barnet med badvattnet. Von oben attityder visavi människors oro och problemupplevelser kommer att leda raka vägen ner i drickat.