I en riksdagsdebatt någon dryg vecka före Rysslands stora militära angrepp på Ukraina den 24 februari diskuterade Försvarsutskottets ledamöter hur Sveriges försvar ska upprustas snabbt och stabilt.

Jag har lyssnat på debatten (15 februari)i efterhand via riksdagens eminenta hemsida. Som brukligt är i försvarspolitiska riksdagssammanhang så är samsynen påfallande stor. Ledamoten och hallänningen Elisabeth Falkhaven från Miljöpartiet skiljer sig till exempel inte särskilt mycket från utskottets ordförande värmlänningen Pål Jonson från Moderaterna eller från östgöten och socialdemokraten Mattias Ottosson. De ser saker och ting för vad de är och blåser inte i onödan till symbolpolitiska strider. 

För klarhets skull ska väl tilläggas att Vänsterpartiets försvarspolitiker inte deltog i debatten och att Roger Richthoff som vid debattillfället representerade SD sedan dess har lämnat både SD och Försvarsutskottet. Han framlever sina arvoderade parlamentariska dagar fram till valdagen i september som politisk vilde. Richthoff lämnade innan han hann bli utesluten ur SD därför att han visat det mycket dåliga omdömet att på sociala medier sprida rysk propaganda om judar och nazister som i samförstånd angrep kristna i Ukraina. 

Den 2 mars samlades Försvarsutskottet återigen i riksdagens kammare för att debattera försvarspolitiken utifrån "Riksrevisionens rapport om statens arbete med att stärka arméstridskrafterna." Nu var det krig som ledamöterna anade den 15 februari i full gång i Ukraina. En fråga som ofta återkommer i riksdagsdebatten är om det faktum att lilla Sverige är en stor vapenproducent riskerar att snedvrida våra försvarskrafter på ett olyckligt sätt. Sverige bygger stridsflygplan och ubåtar. Missgynnar det armén?            

Försvarsveteranpolitikern Allan Widman (L) anförde i debatten 2 mars att "Stridsflyg och ubåtar kan inte trycka undan allting annat. I dag, är vi det enda landet på jorden som hur man än räknar har fler stridsflyg än vad vi har kanoner. Detta är helt unikt, och det är ett uttryck för den oanständigt lilla armé som Sverige har lyckats vidmakthålla." Mattias Ottosson som talade för regeringen sade sig vara stolt över den vapenproduktion "som sker i Karlskrona, Linköping, Karlskoga och Örnsköldsvik." Jag delar Ottossons perspektiv. Men Widman har en poäng. Armén behöver kanoner. Lilla Sverige kan nog inte utgå från att vi stoppar fienden på Östersjön.