Inför en publik på ungefär 3000 personer talade det moderata samlingspartiets ordförande om det som hans regering hittills har gjort under de cirka nio månader som de har styrt på regeringskansliet.

Sådana tal är förbehållna för statsministrar. Eftersom statsministrar i Sverige oftast brukar vara socialdemokrater så är det oftast just socialdemokrater som brukar hålla sådana tal där man kan peka på egen handlingskraft i kombination med allmänna uppmaningar till övriga i politiken att samla ihop sig kring det som är "bäst för Sverige." 
 

De partier som är i opposition får hålla andra sorts tal där det mer "klagas och gnälls" på allt som regeringen inte gör och på att det som regeringen ändå gör är för "sent och otillräckligt".

Att inneha statsministerämbetet är därför en stor fördel i politiken; givet att personen i fråga är kompetent för uppdraget i sin person och karaktär. Att "klaga och gnälla" står i längden betydligt lägre i kurs än att "leda och bjuda in till samarbeten."

Efter enbart tre kvartals regeringsinnehav så är det förstås lite si och så med såväl "handlingskraften" som "samlandet." Handlingskraften visas främst i valet av inriktning för politiken än av genomförd och konkret politik ute i verkligheterna. Och samlandet blir samtidigt mycket av en gest för publiken. Ulf Kristersson har en med svenska mått mätt hygglig majoritet i riksdagen.  Och oppositionen har i sin tur inget större intresse av att delta i "breda lösningar" som bekräftar regeringens politik. 

Av Ulf Kristerssons tal att döma så är en ny klimatpolitik en av den nya regeringens stora ambitioner. Sveriges långsiktiga behov av mängder med ny och tillgänglig elektricitet vävs samman med att bygga ny kärnkraft, vindkraft till havs och bibehållen vattenkraft för att på så sätt få fram fossilfritt producerad el som bidrar till att de klimatpåverkande utsläppen minskar.  Detta sätt att tänka storskaligt i frågor om energi och klimat knyter an till tidigare svenska traditioner av att till exempel bygga fjärrvärme. Men det politiska motståndet mot kärnkraft har styrt svensk energipolitik under mycket lång tid. Lyckas Kristersson nu etablera en annan norm för klimatpolitiken så är det av stor betydelse. Socialdemokraterna bör vid lämpligt tillfälle före nästa val sluta upp bakom M: s nya politik. Annars kan det dröja ohälsosamt länge innan en socialdemokrat får hålla ett samlande och handlingskraftigt statsministertal i Almedalen igen.