För snart 11 år sedan, den 9 februari 2011 genomfördes seminariet "Hvad vilja Socialdemokraterna" på Engelsbergs bruk. Vid seminariet medverkade en rad kända socialdemokrater med föredrag om hur de såg på socialdemokratins framtid; detta det femte året av oppositionstillvaro under Fredrik Reinfeldt (M). Några av föredragen gavs senare under året ut i bokform. (På ledarsidan den 12 december finns mer att läsa om dessa seminarier på Engelsberg) Under några söndagar ägnar jag uppmärksamhet åt vad som sades om S där på Engelsberg för snart 11 år sedan. Söndagen den 19 december kommenterade jag Veronica Palms kapitel i boken. I dag tar jag mig an inlägget från Kajsa Borgnäs. När seminariet genomfördes hade hon nyligen slutat som ordförande för det socialdemokratiska studentförbundet och var städslad som ordförande för S kriskommission efter förlustvalet 2010. Sedan många år tillbaka är hon chef på en facklig tankesmedja i Tyskland och skriver bra böcker om bland annat klimatpolitik, teknik och pragmatism.

Mer att läsa: Socialdemokratin som Palm såg den för elva år sedan. 

På seminariet i februari 2011 talade hon under rubriken "Att veta vad man vill och vad man ska tycka". Kajsa Borgnäs anförande och kapitel i boken är utan tvekan det mest teoretiska och akademiskt inriktade bidraget. Vilket inte betyder att hon saknar markkontakt. Tvärtom skulle jag vilja säga. Hennes ansats är att det krävs "tre ingredienser för att en rörelse (som den reformistiska socialdemokratin) ska lyckas befinna sig på toppen av tidens våg."

För det första behövs förmågan att se hur samhället ser ut. För att lyckas med det krävs att man befinner sig där samhället befinner sig, skriver Kajsa Borgnäs. För det andra krävs en god teori: "Utan teori hänger den praktiska politiken sällan ihop" skriver Borgnäs och hänvisar citatet "Det finns inget så praktiskt som en god teori" till någon av S-ikonerna Gunnar Sträng eller Tage Erlander. För det tredje, skriver Kajsa Borgnäs, så behöver den rörelse som strävar efter att befinna sig på toppen av tidens våg; vet vad man ska tycka om det som man ser i samhället. Det är just på denna punkt - veta vad man ska tycka - som Borgnäs tycker sig se socialdemokratins stora problem. Så är det kanske. Jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt kan förhålla mig till den teoretiska bevisföringen för denna uppfattning. Däremot uppskattar jag starkt Kajsa Borgnäs resonemang om trygghet. Vill man se samhället ska man se människors efterfrågan av trygghet för att "utifrån denna trygga bas söka sin individuella frihet." Så sant som det är sagt.