Birgitta Valberg (tv) och Sif Ruud ses här vid sminkborden på Dramaten. Bilden är från 1994 då de medverkade i den uppsättningen av pjäsen Idlaflickorna.
Hennes bolag Chopp Event och allt finkulturellt och tjohejkulturellt som hon och hennes kollegor och partners bjudit på i alla tänkbara och otänkbara sammanhang har nått ut till väldigt många Norrköpings - och Linköpingsbor och till alla andra östgötar och svenskar som här och där i vårt avlånga land tycker det är kul att då och då gå ut på lokaler av olika slag för att drabbas av kultur. Carina Perenkranz åskådliggör och visualiserar faktumet att kultur drivs av ivriga, duktiga, modiga, oblyga och verklighetsnära kulturarbetare. Visst behövs från och till anslag och bidrag och andra offentliga tillskott till kulturen - precis som till mycket annat i samhället. Så är det. Men grunden i kulturskapandet är att människor som Carina Perenkranz är beredda att ge allt och lite till för att på alla tänkbara scener försöka glädja, oroa, provocera och kreativt påverka oss i publiken.
I torsdags kväll var jag på Norrköpingspremiären av "Idlaflickorna", Kristina Lugns underfundiga och mycket skådespelarkrävande enaktare som spelades första gången på Dramaten i Stockholm 1993. Då 1993 fick publiken möta två legendariska skådespelerskor: Sif Ruud och Birgitta Valberg. Båda var födda 1916. Nu 2024 fick vi i premiärpubliken på Teater Bråddgatan 34 möta Carina Perenkranz och Pernilla Parszyk födda 1961 och 1968. Perenkranz och Parszyk - som bor i Stockholm - slog igenom nationellt som "Judit och Judit" i ett stort antal kultmässiga reklamfilmer för Com Hem (saligt i åminnelse) 2009. De två "rödhåriga systrarna" i reklamfilmerna blev en succé och fortsatte sändas ända till 2015.
"Idlaflickorna" är en svår pjäs. Som publik pockar skrattet på lika ofta som gråten. Pjäsen har spelats i flera olika utföranden och dimensioner under årens lopp. I 2024 års Norrköpingsuppsättning har skådespelarna och regissören Victor von Schirach knutit an till den ursprungliga varianten där två livserfarna kvinnor - som antagligen gestaltar ett otal olika sidor av en och samma kvinna - försöker nå fram till hanterbara förhållningssätt visavi barndomen, kärleken, mödraskapet, sexualiteten och parrelationen till "Herrman".
Vi får njuta av stor skådespelarkonst där på Bråddgatan 34 i Norrköping. Så fick man också göra på Dramaten 1993. Kritikern Karl G Fredrikssons omdöme då var att: "Nyansering, diktion, precision i repliker och åtbörder; kort sagt förmågan att få en föreställning att bära, är briljant." Det omdömet gäller även nu.