SD är en riksdagsrealitet sedan 2010. Men realiteterna har tagit god tid på sig. Under de tre senaste mandatperioderna har de som velat regera närmast slagit knut på sig själva och på andra för att kunna undvika att behöva ha med den parlamentariska realiteten att göra.
Regeringen Reinfeldt gjorde ett avtal med Miljöpartiet om en invandrings- och integrationspolitik som gick på tvärs mot allt vad SD stod för (och på tvärs mot vad M brukade stå för). Sedan kom regeringen Löfven med en Decemberöverenskommelse där sex partier skapade en egen realitet. Efter ytterligare ett val ingicks ett Januariavtal mellan regeringen och Centerpartiet och Liberalerna med stöd av Vänsterpartiet. Avslutningsvis; för ett halvår sedan - i skydd av det snart kommande allmänna valet - bildade S en enpartiregering som stöddes av endast 101 ledamöter i riksdagen.
Nu är det snart val igen. Saker och ting har utvecklats. Moderaterna har samlat ihop Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna på den högra sidan av spelplanen. SD står således vid porten till sin hittills största framgång; möjligheten att offentligt och officiellt kunna ingå i ett regeringsunderlag. Den parlamentariska realiteten är på väg att bli realpolitik på riktigt skulle man kunna säga. Även om högern skulle misslyckas att bilda regering så kan SD - som de nybörjare de faktiskt är i jämförelse med de andra partierna - sannolikt se upphöjelsen till regeringsunderlag som en seger i sig själv.
Jimmie Åkesson är en kampanjpolitiker. Han vaknar till när valdagen närmar sig. På temat "Sverige ska bli bra igen" anklagade han frejdigt och på gott humör Socialdemokraterna och "många av de andra gamla partierna" för allt elände som samlats under stenarna under de gångna mandatperioderna. Det var ett mobiliseringstal för den breda skara som sedan länge utgör Sverigedemokraterna och för dem som kanske står och vacklar och vinglar och tvekar vid partigränsen. Utan att framstå som en moralpolis i/för ett parti jag inte röstar på så tycker jag det är onödigt polariserande av Åkesson att anklaga S för att "avsiktligen ha förstört Sverige." Så är det ju förstås inte. SD må tycka att S politik har varit helt fel. Men det är något helt annat än avsiktlig förstörelse. SD bör hålla sig till verkligheterna när man nu kanske blir en realitet på riktigt.