I öst, väst och syd har planeringen för nya stambanor hunnit längre. De tre sträckorna mellan Järna och Linköping (Ostlänken), mellan Göteborg och Borås och mellan Hässleholm och Lund ingår redan i den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022–2033. Regeringen "pausar" järnvägsbygget mellan Göteborg och Borås och avslutar stambanebygget mellan Hässleholm och Malmö. Trafikverket får samtidigt i uppdrag att utreda "åtgärder" och "kapacitetshöjande" insatser i de två järnvägsstråk som påverkas. Ostlänken som hunnit allra längst av alla delprojekt ska i stort sett "rulla på" utan förseningar.Kostnadsläget är dock enligt regeringen alltför högt - för tillfället drygt 91 miljarder kronor - och regeringen ger därför Trafikverket i uppdrag att "vidta kostnadsreducerande åtgärder samt eventuella andra nödvändiga justeringar vid genomförandet av Ostlänken."
Nya stambanor för höghastighetståg har utretts och debatterats under i vart fall två decennier. Under samma period har underhåll och kapacitetshöjande investeringar av både järnvägar och vägar alltmer åsidosatts i Sverige. Att regeringen nu mer definitivt sätter stopp för höghastighetstågen är högst rimligt. Sverige är ett på tok för litet land för att investera flera hundra miljarder kronor i ett järnvägssystem som i huvudsak skulle transportera människor mellan de tre större städerna i Sverige. De som vurmat allra mest för höghastighetstågen har inte minst drivits av ambitionen att dessa tåg skulle kunna få flygresenärerna på dessa rutter att stanna kvar på marken. Medan resten av södra Sveriges mångmiljonhövdade befolkning skulle fortsätta att kajka runt på allt sämre och trängre järnvägar där signalfel och stopp på grund av"obehöriga i spåren" skulle göra tågresandet allt mindre komfortabelt och attraktivt.
Nya och bättre spår mellan Järna (Stockholm) och Linköping kommer att vara en vitamininjektion för den delen av landet. Restiderna för pendling för arbete, studier, kultur och nöjen kommer att kapas så att det märks. Samtidigt kommer sannolikt intresset för att bo i kommunerna längs Ostlänken att öka rejält. Kommunerna - framförallt de större städerna Linköping och Norrköping - behöver nu göra att vad de kan för att pressa kostnaderna för järnvägsstationer och för den nya rälsens in- och utfarter i städerna.