De fem kommer från lite olika (parti)politiska bakgrunder och positioner och det är stor spännvidd i de sakfrågor som de mestadels ägnar sig åt i sina yrkesroller.
I journalistförbundets tidning "Journalisten" den 15 maj har de fem gått samman och undertecknat en gemensam debattartikel där de från ett, kan man säga, vänsterliberalt håll försöker sätta press på de skattefinansierade mediebolagen inom public service. Under rubriken "Angreppen på public service har gjort det i princip omöjligt att kritisera Sverigedemokraternas politik” argumenterar de för att det "krävs en omedelbar mobilisering för en fri och oberoende journalistik och för ett förstärkt public service som inte toppstyrs av politiska krafter." De "toppstyrande politiska krafterna" som åsyftas i debattartikeln utgörs av Sverigedemokraterna.
Det som gör kvintetten Oksanen, Schenström, Silberstein, Melin och Scherman extra intressant är att det är Sverigedemokraterna som har fått dem att gå samman. Kvintetten levandegör därmed en del av de stora förändringar och förskjutningar som pågår på det svenska inrikespolitiska fältet sedan SD började etablera sig på allvar i rikspolitiken. Å ena sidan har SD samlat betydande skaror arbetare, företagare och bönder som har lämnat soffan och/eller övergett S, M och C. Å andra sidan har SD bidragit till att många socialdemokrater, liberaler, centerpartister och - visade senaste valet - en hel del moderater är på väg att finna varandra i - eller i närheten av - Socialdemokraterna.
Kvintetten som framträder på debattplats i Journalisten driver tesen att de hårda attackerna om vänsterlutande partiskhet som riktas från höger/SD mot public service innebär en risk för att public service inte vågar granska Sverigedemokraterna som de borde. De skriver: "Mediernas oförmåga att granska Sveriges näst största parti på lika villkor som övriga partier har lett till ett demokratiskt problem."
Jag förstår att det kan låta konstigt för många att beskriva SD som "undergranskade" i svensk media. Det finns väl inget parti som får så mycket negativ press som SD? Kvintettens poäng är dock att SD inte granskas som ett av Sveriges större partier utan som de "outsiders" som de var för länge sedan. Det är en hygglig poäng. Den huvudsakliga meningen med artikeln är dock - som jag ser det - att sätta in moteld. SD: s klagomål på att public service gullar med "sosseetablissemanget" möts här av anklagelser om att public service tvärtom gullar med det regeringssamarbetande SD.
Kvintetten uppvisar - utöver aversionen mot SD - också en annan gemensam nämnare för det nya inrikespolitiska fältet. Jag tänker förstås på underskattningen av invandringsfrågans samhälleliga sprängkraft. De skriver om "invandring och andra kulturkrigsfrågor" som vore ett gurgel om sagoläsande dragqueens att jämföra med den stora påverkan på alla samhällsfält som den stora utomeuropeiska invandringen haft och har på Sverige.
De beskriver pandemin och Rysslands krig i Ukraina som verkliga händelser som till skillnad mot kulturkrigsfrågor om invandring är värda stor uppmärksamhet: "Det krävdes en pandemi för att public service skulle ge sjukvården samma uppmärksamhet som den i flera år gett invandringen. Det krävdes ett fullskaligt angrepp på Ukraina för att försvars- och säkerhetspolitiken skulle börja få uppmärksamhet."
Här halkar kvintetten lite snett. Möjligtvis är det fixeringen vid SD som får analysen att halka till. Viljan att förminska SD leder till villospåret att försöka minska ner invandringsfrågans stora påverkan på Sveriges utveckling. Sådan argumentering blir något för politrukig för mig. Samhällsproblem ska vare sig förstärkas eller förminskas utifrån vilka partiintressen de kan tänkas gynna. Sådant ägnar sig inbitna partigängare åt. Sådant gäspar de flesta andra åt. Sådant borde kvintetten avstå från. Dessbättre tror jag att public service förstår att ställa sådant åt sidan.