Men invandring är faktiskt en sakfråga. Att invandringens sakfrågekaraktär ibland lättar från marken beror på att den vid misskötsel lätt privatiseras, partipolitiseras och polariseras. Valforskarnestorn Sören Holmberg från Göteborgs universitet visade nyligen (Kvartal 19/2) att det är invandringen vi talar om när vi säger polarisering. Ingen sakfråga i modern tid har heller fått så många människor att byta parti.Strömmen av socialdemokrater och moderater till Sverigedemokraterna har varit sensationellt snabb och stor. Privatiseringen av invandringsfrågan slår åt båda håll. Ömmande utvisningsärenden av barnfamiljer och återkommande rapporter om en stor överrepresentation av våldtäktsmän med invandrarbakgrund är exempel på sådant som triggar både ja- och nejsidan i invandringsfrågan. Att det har blivit som det har blivit med invandringen är djupt olyckligt. Partiväsendet håller på att omstruktureras utifrån ståndpunkter i migrationen. Vilket inte bara försvårar upprätthållandet av en vettig invandringspolitik. Även statens förvaltning av andra viktiga sakfrågor i samhället - energi, lag och ordning, utbildning, med mera - dras i långbänkar och segträsk på grund av partikonstellationer som formerats utifrån migrationspolitikens frontlinjer. Socialdemokraterna har gjort sig beroende av tre små vänster/liberala partier som samtliga slåss om att vara SD: s fiende nummer ett och sålunda starkt har orienterat sig som ja-partier i invandringsfrågan. Höger-vänsterrastret har därmed lagt sig över invandringen; vilket ytterligare underminerar chanserna för en mer sakfrågeinriktad hantering av invandringen.
Som utomstående är det svårt att ha en heltäckande och rättvis bild av händelsernas gång. Socialdemokraterna har försökt att ta sig ur greppet från de rosiga radikalerna i Miljöpartiet; så är det. Förslagen i den migrationspolitiska kommittén var i huvudsak bra. Men när MP slog stopp i maskin och när Moderaterna av taktiska skäl kanske inte var så sugna på att göra upp med S så blev det inte så mycket med något.
Sakfrågan är att Sverige behöver en mycket stram och villkorad invandringsregim. Asylrätten är inte hotad. Många av de människor som kommit till Sverige från Mellanöstern och Nordafrika på senare år har passerat en rad länder på sin väg till Sverige. Det vi ser är således riktade folkvandringar till Sverige från icke-västliga regioner. Vi behöver en ny politik för att hantera detta på ett sätt som är bra för det svenska samhällets välstånd och välfärd. Det är sakfrågan.