I Storbritannien ställer bristen på lågutbildade (lågavlönade) arbetare till med stora problem i samhället. Det saknas chaufförer, lagerarbetare, barnflickor, undersköterskor, livsmedelsarbetare, butikspersonal, städare och restaurang- och servicemedarbetare i vid mening. De dramatiska händelserna är effekten av att britterna i en folkomröstning 2016 röstat för att lämna EU - och därmed den fria rörligheten för arbetare på EU: s inre marknad - och av ett beslut i parlamentet 2020 som ledde till att nya migrationslagar började gälla i början av 2021. Den som inte är brittisk medborgare behöver nu klara kraven för att få ett visum som "yrkesutbildad". Man ska kunna bevisa sin identitet, tala engelska på en "mellannivå" och ha ett erbjudande om anställning som minst genererar minimilöneinkomster på det aktuella yrkesområdet. Detta betyder i korthet att många av de miljoner invandrare från EU som arbetat med ofta låga löner och dåliga villkor nu inte längre kan arbeta i Storbritannien. Premiärminister Boris Johnson och hans högerregering har varit mycket tydlig: "Arbetsgivarna får betala och utbilda sina anställda bättre. Låga löner och låg produktivitet är inte framtiden för Storbritannien", lyder min korta sammanfattning. Det som sker i Storbritannien nu får mig att tänka på det som hände i Sverige på 1960-talet då den solidariska lönepolitikens regim slog ut mängder med företag och arbetsplatser som inte förmådde betala enligt de nationella löneavtalen. Arbetarna och investerarna sökte sig i stället med allt bättre kompetens till företag och branscher som var konkurrenskraftiga och som kunde betala lika lön för lika arbete. Så grundlades vårt nutida välstånd och välfärdens finansiering. Erfarenheterna från USA är också tydliga. Då USA under cirka 50 år från 1920 och framåt stängde för den massinvandring av grovarbetare som dittills präglat landet så fick arbetarna i USA (varav många migranter) uppleva ett halvsekel av minskad låglönekonkurrens, ökad jämlikhet, minskad polarisering och ökat välstånd. Sverige, USA och Storbritannien är olika storheter och skönheter och kan inte jämföras rakt av. Likheterna är dock stora. Vi är öppna och bra samhällen med stora friheter. Arbetskraftsinvandring har starkt bidragit till våra länders utveckling och välstånd; under förutsättning att det inte handlar om lönedumpning eller bidragsfinansierade jobb förstås. Invandrare ska tjäna bra och riktiga pengar. Lika lön för lika jobb behöver vara normen. Inte olika lön beroende på varifrån man kommer.