Det där med "113 förslag" har ju ett lätt magiskt skimmer i det utredningspolitiska Sverige. 9 mars 1993 fick den dåvarande regeringen Bildt en kort och kärnfull rapport på sitt bord från den så kallade "Lindbeckkommissionen" som innehöll just 113 förslag för hur Sverige på kort och lång sikt skulle ta itu med den ekonomiska krisen. Assar Lindbeck och hans kollegor hade på Carl Bildts uppdrag arbetat intensivt under tre månader med sina förslag. Det speciella och "magiska" med Lindbeckkommissionen var inte de 113 förslagen i sig. Utan att väldigt många av förslagen genomfördes och lade grund för en lång period av tillväxt och stabilitet för det svenska folket.
1993 var krismedvetandet mycket stort. Ett par decennier av inflations- och devalveringsekonomi hade kraschat. Kronans reala värde hade halverats. Runt en miljon människor var, eller höll på att bli, arbetslösa. Banker, stora fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar föll ihop som korthus. Socialdemokraterna vann riksdagsvalet 1994 i stor stil med ett valprogram som utlovade besparingar och neddragningar. Det tog några år. Steg för steg rätades problemen upp i Lindbeckskommissionens anda.
Dagens produktivitetskommission har säkert många kvaliteter. Och ett angeläget uppdrag. Produktiviteten i stats- och samhällsförvaltningen är verkligen inte på topp. Ett av Assar Lindbecks favoritämnen var behovet av långsiktighet och förutsägbarhet i politiken. Det blev bättre på den fronten under ett par decennier. Både Socialdemokraterna och de borgerliga skärpte till sig i den ekonomiska politiken. Men saker och ting rubbades när de två omogna riksdagspartierna Miljöpartiet och Sverigedemokraterna tog mera plats i politiken. Regeringarna mellan 2010 och 2022 har försummat produktiviteten i samhällsförvaltningen. Produktiviteten inom den organiserade kriminaliteten och inom de sociala och etniska utanförskapen har inte fått möta produktivt motstånd från samhällsförvaltningen. Produktiviteten i statens underhåll av infrastrukturen för transporter, energiförsörjning, invandring, sjukvård och arbetslinjen i stort har varit undermålig under lång tid. Men det känns som om vi närmar oss en vändpunkt. Intresset för produktivitet och bättre resultat växer på många håll och kanter. Leif Östlings fråga om vad "f-n får vi för pengarna" är ett något mer burdust uttryck för samma anda som produktivitetskommissionens 113 förslag utstrålar. Det kommer att bli bättre.