En vinter där temperaturerna varierade mellan plus tio och minus tio eller mer i norra Sverige. Resultat isgator överallt, slut på grus att sanda med och övertryck på sjukhusens ortopedkliniker. Nu en upptakt på sommaren utan regn sedan början av maj och en strålande sol dag efter dag. Torka som leder till lägre skördar och i förlängningen högre matpriser. Det har redan börjat brinna i skogen och det pekar mot en riktigt het sommar.
Det borde vara uppenbart för alla att det är något som inte stämmer med klimatet. Klimatfrågan borde vara het, men i politiken är den iskall.
I riksdagens avslutande partiledardebatt i förra veckan var det bara Miljöpartiets språkrör Per Bolund som ville diskutera klimatet. Han fick inget napp, ingen tog ens replik på hans huvudanförande. 
En förklaring kan naturligtvis vara den nedgörande kritik som den nya regeringens klimatpolitik fått. All expertis är överens om att den leder till ökade utsläpp och att de klimatpolitiska målen inte kommer att nås. Det klimatpolitiska rådet kom i mars med en svidande rapport över vilka effekter åtgärder som sänkt inblandning av biobränsle i diesel och bensin (sänkt reduktionsplikt), sänkt skatt på bensin och diesel, slopad bonus på miljöbilar, minskat järnvägsunderhåll och höjt reseavdrag för personbilar får. Häromdagen instämde den internationella samarbetsorganisationen för ekonomi och utveckling, OECD, i kritiken och konstaterade att Sverige inte har någon alternativ plan för att minska utsläppen till 2030. Regeringens egna beräkningar visar för övrigt samma sak, de klimatpolitiska målen kommer inte att nås med nuvarande politik.
Samtidigt skärps EU:s klimatpolitik. En revidering av de svenska målen diskuteras också enligt uppgift internt bland Tidö-partierna. 
Mot den bakgrunden kanske det inte är så konstigt att regeringssidan inte har någon lust att debattera klimatet med Per Bolund. Men att även Socialdemokraterna och Vänsterpartiet håller tyst är bestickande. Skjutningar och energi är det som gäller just nu.
Det är inte så konstigt att Per Bolund fått nog. Särskilt som det debattklimat som råder där demagogiska angrepp, förtal, hat och hot ersatt en faktabaserad diskussion passar honom särskilt illa. Det räcker med 20 år i politiken. 
– Nu skiter jag i det här, hade han sagt om han vore en person som uttryckte sig på det viset. Det är han nu inte. Men det är nog det han menar och det är oroväckande alldeles oavsett var man står i klimatfrågan.