Tidningen Kvartal genomför i samarbete med Demoskop månadsvisa mätningar av det politiska stämningsläget i Sverige. En stor majoritet är eniga om att Sverige utvecklas åt fel håll och om att regeringen gör ett dåligt jobb.  De två i särklass viktigaste samhällsproblemen är enligt Kvartal/Demoskops opinionsmätning "Sveriges ekonomi" och "Lag och ordning."  Med tanke på hur ekonomins höga räntor, inflation och svaga krona ställer till det för folk och med den kriminella våldsvågen i åtanke så är det förstås inte så konstigt att missnöjet är tämligen manifest. 

Det kan ju tyckas vara lite orättvist att den sittande regeringen - som inte ens har styrt i ett år än - får klä skott för så mycket missnöje. Det tar många år för en regering att sätta sin prägel på sådana sammansatta samhällsföreteelser som ekonomi och gängkriminella våldsutbrott. Missnöjet med regeringen är därför mer ärvt än vad det är förtjänat. Regeringsansvar är dock nu en gång för alla något som helt och odelat faller på den regering som sitter här och nu. De regeringar som har tjänstgjort tidigare har ju avgått och kan inte längre ställas till ansvar; mer än ur ett filosofiskt perspektiv förstås. Partipolitiker använder ju gärna formulär 1A: Det är någon annans ansvar/fel.  Men sådana resonemang brukar inte nämnvärt intressera vare sig väljare eller journalister.       

Det dominerande regeringspartiet är nu i opposition och driver en fräck kampanj som klockrent adresserar folks uppfattningar om det svenska stämningsläget: "Sverige har blivit fattigare och farligare" är budskapet från varje S-ledamot. Regeringen längtar nog efter att kunna kontra med att Sverige nu är "rikare och säkrare."  Men sådana budskap är svårare och mer provocerande. I det perspektivet lever nog politiken mer eller mindre alltid i missnöjets tid. Och allt är regeringens fel.