Temat för kvällen: Varifrån ska elen komma?

Bas-och teknikindustrins ledare är tämligen okända för allmänheten. De förekommer sällan i mer folklig media utan dyker på sin höjd upp med några korta citat på inrikessidorna i samband med kvartalsrapporter och dylikt. Att viktiga makthavare och beslutsfattare är så anonyma för gemene man är ett slags demokratisk brist. Därför var Martin Lindqvist, vd på det statliga stålbolaget SSAB, Peter Carlsson som är vd i det snabbt växande batteriföretaget Northvolt, och skogsföretaget Holmens vd Henrik Sjölund både rara och kära gäster i Agenda. 

Fördelen med industritungviktare i studion är att det inte blir så mycket käbbel och debatt. Industriledare är mer som framgångsrika kommunalråd; deras fokus är på sakfrågan, på förhandlingar, diskussioner och på avslut. Vilket kom att prägla innehållet i Agenda.

Och Ebba Busch framstår allt mer som en socialdemokrat i sitt sätt att förhålla sig till då och nu. Ebba Busch och stora delar av den övriga regeringens partier bedrev en valrörelse som när det gällde el och energi var närmast helst inriktad på att bygga ny kärnkraft. Vilket var en logisk position för den dåvarande oppositionen eftersom S i regering drev en valrörelse som i allt väsentligt var inriktad på att bygga vindkraft till havs. Som väljare var det onekligen lätt att få intrycket att kärnkraft var höger medan vindkraft var vänster. 

När så valet väl var avklarat så var det kärnkraftssidan som fick bilda regering, Vilket betyder att Ebba Busch i Agenda i söndags kväll, utan minsta darr i rösten, tydligt markerade behovet av att bygga vindkraft till havs. Programledaren Camilla Kvartoft försökte få Busch att medge att hon ändrat sig sedan valrörelsen. Vilket Busch tillbakavisade; valrörelsens fokus på kärnkraft var ägnat åt att skapa balans gentemot den andra sidans ensidiga vurm för vindkraft. Nu satt hon i regeringen och talade utan problem för alla kraftslag. Den där attityden är självklar för det erfarna regeringspartiet Socialdemokraterna. Hade S bildat regering hade man utan att blinka suttit där i studion och talat om vikten av att bygga kärnkraft. Inget konstigt med det. I opposition och i valrörelser kan debattlusten ta över. Men den som regerar kan inte i längden blunda för verkligheterna. Särskilt svårt att blunda är det förstås om tre industritungviktare sitter i samma studio och vill se resultat.