683 222; det är siffran som möter den som loggar in på Arbetsförmedlingens hemsida. Så många personer är (eller var i utgången av februari) inskrivna på Arbetsförmedlingen. Den stora majoriteten av dessa står helt utanför arbetsmarknaden och allt fler har stått utanför det vanliga arbetslivet i långa tider och/eller har aldrig kommit in i arbetslivet. I en "Omvärldsrapport" (29 mars 2021) skriver Arbetsförmedlingen att pandemin har fått arbetslösheten att "accelerera", att digitalisering och annan teknisk utveckling strukturerar om hela arbetsmarknaden och att "arbetskraften därför behöver kompetensutveckla sig för att möta de nya kraven på arbetsmarknaden." Det sammanfattade omdömet i omvärldsrapporten är att "För att klara både kompetensförsörjningen och motverka en försörjningsbörda behöver sysselsättningen öka i grupper med outnyttjad potential." 

Frågan som rullar i mitt huvud är hur denna stora arbetslöshet i huvudsak bör uppfattas; som 683 222 individuella problem eller som ett strukturellt problem? Arbetsförmedlingen konstaterar för sin del i omvärldsrapporten att "Sammantaget pekar detta på ett behov av en bred palett av individuellt anpassade stöd för att bryta arbetslöshetstiderna i ett så tidigt skede som möjligt." Jag har självfallet inget emot individuellt stöd. Arbetslösa människor är precis som alla andra människor sina egna personer med sina egna erfarenheter, förtjänster och problem. Det individuella anslaget ska dock inte överdrivas i det här sammanhanget. Den som vill vara med i arbetskraften har att underkasta sig vissa strukturer som att under 40-50 år viga större delen av sitt liv åt att yrkesarbeta. Den som inte av egen kraft får plats i den aktiva arbetskraften utan är arbetssökande på det allmännas räkning bör ha andra strukturer att anpassa sig till. En stor del av de arbetslösa är arbetslösa därför att de lider av allvarliga kunskaps- och färdighetsbrister. Vilket är ett strukturellt problem snarare än isolerade individuella problem. Nyligen träffade jag den socialdemokratiske kommunpolitikern Jimmy Jansson i Eskilstuna; en klartänkt och exekutiv person som är van att tampas mot negativa samhällsstrukturer. Vi talade om den svåra arbetslöshetsfrågan. Jimmy Jansson såg tydligt den lågutbildade strukturen. En bred satsning på arbetsmarknadsutbildning var hans förslag. Jag tror han har rätt. Arbetslösheten är ett strukturellt problem. Här behövs strukturella åtgärder.  Individuellt duttande förslår inte långt i det här läget.