Självironin vi ägnade oss åt var nog mest riktad mot präktighetsauran som omgav det svenska modellsystemet och den sociala ingenjörskonsten.
I allt väsentligt så hade vi emellertid ett fungerande system för att administrera ett välstånds- och välfärdssamhälle av rang. Vårt system med A-skatt gjorde att de allra flesta av oss betalade in stora summor till det allmänna utan att veta om det. Invandringen kom från Finland, Polen och andra närliggande länder och var helt arbetskraftsinriktad. Tillväxten i ekonomin var oftast hög; om än mot slutet dopad av stora mängder devalvering och inflation. Arbetskraftsdeltagandet var högt. Kriminalitet var inget stort problem i samhället. Kriget var kallt.
Nu lever vi i en ny situation som gradvis har smugit sig på oss. Det blir alltmer uppenbart att "in Sweden we don´t have a system" som fungerar bra för folk. Kriget är hett och alldeles in på knutarna. En maffialiknande kriminalitet har etablerat sig på sanslöst höga nivåer av skjutningar, mord och sprängningar och på sanslöst låga nivåer av dömda och internerade gärningsmän.
Trots arbetskraftsbrist i många branscher bidragsförsörjs runt en halv miljon friska människor i arbetsföra åldrar. Vår yttrande - och demonstrationsfrihet har kidnappats av migranter som av diffusa skäl använder Sverige som scen för att elda koraner. Ett beteende som utvecklats till ett allvarligt nationellt säkerhetsproblem. Tillväxten i ekonomin sjunker, Riksbanken famlar i striden mot inflationen, den svenska kronan skvalpar och sekretessen mellan och inom svenska myndigheter uppmuntrar människohandel och arbetslivskriminalitet. Produktion och prissättning av samhällsvital elektricitet har stora brister.
Det allmänna är kort sagt i olag i Sverige. Reformbehovet är stort. Och möjligheterna är stora. De stora linjerna handlar om att bli ett tydligt västland. Vilket verkligen är på tiden; det är drygt 30 år sedan kommunismen rasade ihop och muren föll. För att upprätthålla och finansiera välfärdsstaten behövs en tydlig och ny arbetslinje. Invandringen behöver domineras av efterfrågad arbetskraft. Industrins intressen ska stå i förgrunden. Vi behöver nog också stå ut med lite präktighet och moral för att det svenska systemet ska fungera bättre.