En statsminister är alltid omgärdad av problem och konflikter. Stefan Löfven är sannerligen inget undantag från den regeln. Han har en del att bära på så här i mitten av sin andra mandatperiod som regeringschef.  För att nämna något: Coronan sätter stor press på statens ekonomi. Arbetslösheten skenar, bidragen far i höjden. Invandringsfrågan är farligt nära att spräcka regeringen. Oppositionen håller på att förena sig i ett starkt block. Bilden av Sverige som lättsinnig och lössläppt visavi viruset verkar ha satt sig ute i världen. Hotande militär konflikt i vårt grannland Belarus sätter de eviga penningsbråken om det svenska försvaret i ett mer ansträngt politiskt ljus. Socialdemokraternas opinionsstöd ser ut att åter dala under valresultatet 2018. Budgetförhandlingarna med Januaripartierna L och C – och indirekt med V – närmar sig raskt stopptid och det kommer att fresta på rejält att hålla ihop avtalspartierna. Stefan Löfven vill gärna slippa nesan att återigen behöva administrera oppositionens budget; vilket redan skett under två av de sex statsbudgetar som passerat under Löfvens tid vid makten.

Stefan Löfven höll sitt sommartal utan mer publik än det videoteam som sände ut talet på nätet och en handfull journalister. Han talade på SSU: s studiegård Bommersvik invid sjön Yngerns strand.

Löfvens sommartal gjorde inga större avtryck i media. Han sa ”ingenting om någonting” var Aftonbladets Lena Mellins karaktäristiskt kärnfullt kärva omdöme. Den som läser och/eller lyssnar på talet lär ha svårt att inte hålla med Lena Mellin. Det som retar henne har jag dock större fördragsamhet med. Att hålla tal utan att säga någonting om någonting är – utöver att vara en svår konst – en av alla de plikter som en statsminister stundom har att utföra. Ibland finns det helt enkelt inget att säga. Förhandlingar pågår i känsliga lägen. Oenigheten är ännu stor. Dagen då allt ska vägas av mot allt är ännu inte här. Därför sa Löfven inget om någon av alla de problemhärdar som omger honom. Ett förfluget ord kunde ha ställt till stor skada.

Sommartalet kunde naturligtvis ha ställts in. Men det hade sannolikt lett till spekulationer och ryktesspridning av en omfattning som visa överstigit irritationen över att Löfven inte sa något om inget. Därför blev det ett tal som få lagt märke till och som alla snart har glömt.  Och när statsministern väl har något han vill säga så kommer vi att få reda på det. Det kan vi lita på.