Riktigt säker kan man dock inte vara. De senaste veckornas turer i parlamentet visar att allt är möjligt. Det borde stå klart för alla att så här kan det inte fortsätta efter valet den 11 september.
Efter valet för fyra år sedan tog det 134 dagar att få till en regering. Risken är stor att det parlamentariska läget är snarlikt dagens när dimmorna skingrats på valnatten. Då krävs verkligen att partiledningarna uppträder som de ”vuxna i rummet” de emellanåt säger sig vara för att sedan göra sitt bästa för att visa motsatsen.
Om man får drömma om hur det ska gå till fram till valet och därefter så skulle jag önska följande:
- Först en seriös valrörelse där partierna går till val ett och ett på den politik de skulle vilja genomföra om de fick bestämma alldeles själv. Då får väljarna det bästa underlaget för att fatta ett genomtänkt beslut på valdagen.
- Samtidigt vore det bra om politikerna kunde avhålla sig från att ställa ultimatum. Uttalanden som ”för att vi ska kunna samarbeta med den eller den måste vi få igenom det” bör undvikas.
- Vem som ska regera med vem är naturligtvis viktig. Men det vore skönt om det sällskapsspelet inte får överskugga sakfrågorna i valrörelsen. En nåd att stilla bedja om, jag vet, men man kan ju få drömma.
- Sedan efter när väljarna sagt sitt måste alla gå in i förhandlingar med ett öppet sinnelag för att få en handlingskraftig regering. Det är i och för sig en sympatisk tanke att makten flyttas från regeringen till de folkvalda i riksdagen. Men erfarenheten är tyvärr att partierna inte lyckats göra breda uppgörelser i parlamentet. Det har mest blivit blockeringar som omöjliggör viktiga beslut som behöver tas för att Sverige inte ska spåra ur.
- Väljarna kan lösa problemet genom att rösta tydligt till antingen vänster eller höger. Just nu finns det dock inte särskilt mycket som tyder på det. Då vilar ett särskilt ansvar på S- och M-ledningarna. Kanske är en stor koalition lösningen även om det verkar avlägset. Om inte måste Magdalena Andersson och Ulf Kristersson måste visa sig så vuxna i rummet att de kan tolerera att den som samlar störst stöd kan regera och få igenom sin budget. Det är möjligt om partierna kan enas om att återgå till att enbart rösta på det egna budgetförslaget.
Erfarenheterna från andra länder visar att det är möjligt att få fram handlingskraftiga regeringar med parlament som liknar Sveriges. Mer om det i sommar.