Bland de sex länder som anslöt sig till den så kallade Schumandeklarationen som sedan blev den Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska gemenskaperna och Europeiska unionen fanns Frankrike och Tyskland; den europeiska kontinentens vinnare och förlorare.
Den 8 maj då dessa rader sätts på pränt är det 75 år sedan Tysklands villkorslösa kapitulation vilket avslutade det andra världskriget i Europa. EU-dagen och Segerdagen har således mycket gemensamt. Det ena gav det andra. En nazistisk diktatur slogs ut. En kommunistisk diktatur slukade Östeuropa. Ett demokratiskt förbund började byggas på den västra sidan. Segrar och förluster växlades ut i diktatur och demokrati.
Bilderna från Berlin i början av maj 1945 är helt förfärande. En av mina döttrar bor och verkar i Berlin; det har blivit en hel del besök i staden under senare år. Lika förfärande som det är att se på bilderna från det bombade Berlin, lika fantastiskt är det att vandra runt, cykla gå i staden nu och rent fysiskt och konkret känna kraften i hur människor och samhällen kan resa sig ur sammanbrott och förstörelse.
Berlinborna skulle dessutom komma att drabbas av ännu en attack från den östliga diktaturen. Efter kriget delades krigsbytet Berlin upp i olika sektorer. I början på 1960-talet byggde Sovjet/Östtyskland plötsligt en mur som omringade Västberlin och som stängde in östmänniskorna i kommunismen. Muren stod där ända till slutet av 1980-talet.
Berlin är fullt av minnesmärken som speglar segrar, förluster, katastrofer, Förintelsen, hjältedåd, svek, demokrati och diktatur. Samtidigt pågår livet nu och framåt.
Hösten 1994 folkomröstade vi i Sverige om medlemskap i EU. Jag deltog på JA-sidan och det var mitt livs roligaste valrörelse. Kampanjen bestod av människor från höger och till vänster och speglade en rad olika intressen och perspektiv i övrigt. Jag minns hur många på Nej-sidan gärna viftade bort fredsargumentet i debatten. "Det hade varit fred ändå; även utan EU", sas det framförallt från vänsterrösterna på Nej-sidan. Det vet vi ju inget om förstås. Grundidén med de Europeiska gemenskaperna är hur som helst att genom inre marknader och nära samarbeten involvera länderna så pass mycket i varandra att krig som europeisk konfliktlösning ska kännas väldigt obekvämt.
Det är stort. Därför ett hurra för det ständigt krisande och kämpande Europasamarbetet!