Gunnar Strömmer justitieminister och Camilla Waltersson Grönvall socialtjänstminister, höll ett gemensamt tal på moderaternas möte.
Tal och seminarier avlöste varandra fram till lunchtid på lördagen. Jag var där. Senast jag var på Waterfront var i mars 2011 då Socialdemokraterna höll en extrakongress för att välja Håkan Juholt till partiledare. Med all respekt för Håkan och utan några jämförelser i övrigt så är det solklart att Ulf Kristersson och Moderaterna har något betydligt mer stabilt på gång än vad Socialdemokraterna hade då 2011. Och frågan är tyvärr även vad Socialdemokraterna har att sätta emot nu 2024?
Håkan Juholt har på bilden just vals till partiordförande för Socialdemokraterna. Det var fredagen den 25 mars 2011. Platsen var hotell- och konferensanläggningen Waterfront i Stockholm.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (i rött) ses här tillsammans med en rad ledande partiföreträdare på M-mötet på Waterfront. PÅ ett seminarium under mötet talade hon om att det viktigaste för migrationspolitiken framöver kommer att bli investeringar och satsningar i bland annat Afrika för att göra det möjligt för fler afrikaner att slippa ge sig ut över de osäkra haven för att få mer drägliga livsvillkor.
Partiledaren Magdalena Andersson -här fångad på bild vid platsen där en man sköts ihjäl framför ögonen på sin 12-årige son i Skärholmen den 10 april - och Socialdemokraterna har inget att vinna på att opponera mot regeringens insatser mot kriminaliteten. Bättre att sluta upp och agera gemensamt; precis som med den yttre säkerheten. Det är bäst för Sverige och för S chanser att komma igen som ett vettigt regeringsparti.
De stora folkliga och samhälleliga problemen i Sverige är växande brister i den inre säkerheten; en hänsynslös gangsterkriminalitet har tillåtits utvecklas genom ett par decennier av gravt misskött invandringspolitik. Moderaterna har medvetet och envetet placerat sig i mitten av ihärdiga insatser och åtgärder mot de här tunga samhällsproblemen.
När jag lyssnar på tal och seminariepresentationer av bland annat migrationsministern Maria Malmer Stenergard, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, finansminister Elisabeth Svantesson, justitieminister Gunnar Strömmer och statsminister Ulf Kristersson så framstår det som alltmer obegripligt att Socialdemokraterna valt att söka partipolitisk strid när det gäller den inre säkerheten i landet. Det borde vara lika självklart för S att helt och fullt sluta upp bakom regeringens politik på det här området som vad det är att agera gemensamt när det gäller den yttre säkerhetens paradfrågor om Nato, försvarsupprustningen och stödet till Ukraina.
Som det klassiska regeringspartiet i Sverige har S naturligtvis ett minst lika stort ansvar som Moderaterna för vår problematiska samhällsutveckling på senare år. Omfattningen av skjutvapenvåldet och sprängningarna är bokstavligen livshotande för vanligt folk och systemhotande för vår samhällsmodell. Hur länge ska människor i Norrköping och runt om i landet stå ut med stora avspärrningar, evakueringar mitt i natten, skjutningar, sprängningar och annat grovt våld av gangsters som alltför sällan åker fast?
Vi är i ett läge där ”repression är prevention” som Strömmer och Waltersson Grönvall talade om från scenen på M-mötet. Inte därför att långa straff är särskilt avskräckande utan därför att mördare och andra gangsters som sitter inne på dubbelt så långa straff som tidigare är hindrade från att begå grova brott under dubbelt så lång tid. Tillsammans med en nära noll invandring från svårintegrerade delar av världen och riktad och intensiv socialprevention i samhället i stort skapar vi oss chansen att på sikt komma tillrätta med problemen. Ska S ha en rimlig chans att kunna utmana om regeringsmakten på ett vettigt sätt i de kommande valen så är det i vårt utsatta läge helt fel att söka strid om den inre säkerhetens fundament.