Båda två intog traditionella valspurtpositioner. Moderaterna ville skrämma väljarna för kommande skattehöjningar på allt som rör sig om S får fortsatt förtroende medan Mikael Damberg varnade för att en regering med Svantesson skulle riskera välfärden och säkerheten med väldiga skattesänkningar.
Damberg och Svantesson höll samtidigt en klokt försiktig linje. Medlingsinstitutet offentliggjorde på tisdagen sin "bearbetning av konjunkturlönestatistikens utfall" där det framkommer att reallönerna föll cirka 5, 5 procent i juni månad.
Räntorna är på väg upp och bostadspriser/värden är på väg ner. Stora bygg- och infrastrukturprojekt kan stoppas. Arbetslösheten kan stiga snabbt. Det kan ligga ett antal magra och besvärliga år utsträckta framför den nya regering som (förhoppningsvis) tillträder om en månad eller så. Och i så fall förändras dagordningen för den nya finansministern i grunden.
Både S och M har dock inbyggda "skattebromsar" redan i sina respektive regeringsunderlag; såsom de ser ut fram till den 12 september i vart fall. Jimmie Åkesson som leder SD säger i en intervju med Expressen (28/8): "Vi är inget högerparti, har aldrig varit och kommer aldrig att vara det heller." Så är det. SD liknar S mer än något annat parti när det kommer till klassiska högervänsterfrågor om skatter och offentliga utgifter. Socialdemokraterna har liknande problem. Vare sig C eller V är särskilt "socialdemokratiska" i sina grundprofiler. Mer tvärtom faktiskt. När det gäller Centerpartiet pekar statsvetaren Katarina Barrling (SvD 28/8) i och för sig på den "dubbelhet" som framförallt präglar partiet. Inget parti har som C så ofta "sträckt ut handen till S" från 1930-talet och fram till Lööf och inget parti har som C bjudit S så hårt motstånd som Centerns Thorbjörn Fälldin och Maud Olofsson. Enligt Barrling är det "tidsandan" som avgör var C hamnar. Och "vår alltmer tillbakablickande tid kommer på sikt att ge oss ett C som återknyter till sitt konservativa arv", skriver Barrling. Så är det. Vilket är goda nyheter för Dambergs socialdemokrater. Arbetar- och bondekonservatism har tjänat Sverige väl. Svantessons moderater är på mer jungfrulig mark. SD är oprövat som regeringsunderlag och är - trots sin storlek - bara snäppet mer folkligt accepterat som regeringsparti än vad MP och V är. (SvD/Sifo 30/8) Kort sagt så bör nog nästa finansminister ställa in sig på en tämligen otraditionell mandatperiod.