I en intervju med Dagens Nyheter tidigare i veckan förklarade Bolund att han inte trodde att mötet i Glasgow skulle bli "en succé". 

Vilket är klokt av honom. Och sannolikt också bra för klimatet. Politiska succémöten kan vara kul för stunden men ger så gott som alltid sur eftersmak. Ett succéutfall skulle nämligen kräva en stor mängd halvlögner, halvsanningar och tungomålstalande från så gott som alla inblandade. Klimatförändringarna och de stora och folkrika ländernas klimatpolitik är allt annat än enhetlig. Att få ihop Kina, Ryssland, USA, Indien, Japan och andra stora och hyfsat stora utsläppsländer till ett succémöte är därför inget att stå efter. Bättre än att vänta sig succé och bli klimatpaniskt deprimerad är att förvänta sig små steg framåt på vissa områden. På mötet har till exempel antagits ett avtal mellan ungefär 100 länder om mer aktiva insatser mot den avskogning som pågår på många platser i världen. Skogen binder växthusgasen koldioxid på ett effektivt sätt. Att skapa fler vettiga skogsbruksmodeller i fler länder är därför en god målsättning. Om länderna sedan lever upp till hälften av sina skotska löften så är det ett bra steg framåt. Om vi håller oss till vetenskapen så finns det ju heller ingen anledning till panik. FN: s klimatpanel IPCC tecknar utifrån dagens kända förhållanden de framtida åtgärderna i ett antal olika scenarier. IPCC räknar med teknikgenombrott och gradvisa framsteg under de kommande decennierna vilket betyder att våra förmågor att dämpa den globala uppvärmningen kommer att vässas. Det handlar om att ersätta den energi som förbränningen av fossila bränslen ger oss idag med annan och minst lika leveranssäker fossilfri energi. Länderna - till exempel lilla Sverige - behöver också under resans gång befria sig från käpphästar och tokiga politiska låsningar. Vi har ett fossilfritt energisystem med kärnkraft, vattenkraft och vindkraft. Det behöver vi värna och utveckla och modernisera mer än vad vi gör idag. 

Vi behöver också komma bort från det klimatmoraliska flufffluffet som gör att Per Bolund får frågor om hur han tänker åka till Glasgow. Jag tycker inte synd om Bolund - han och hans parti har själv piskat upp flygskamstämningar i samhället. Men nog är det fånigt att han tycker sig behöva svara så här: "Jag kommer att åka med flyg, för jag får inte ihop min kalender (--) I mitt framtida Europa kommer vi att kunna åka snabbtåg mellan både Stockholm och Glasgow."