2015 fick hon stiga av sin tredje mandatperiod i EU-parlamentet redan efter ett år. Kroppen orkade inte längre med farandet och resandet. 

Marit Paulsen och hennes make Sture Andersson hade många barn, många djur och många sysslor på gården i Yttermalung i Dalarna. Vi kom att mötas några gånger under de åren då jag själv bodde på gården Franshammar i Hassela i Hälsingland; ett kollektiv där det också fanns många barn, ungdomar, djur och många sysslor. 

Mina första ordentliga politiska intryck av Marit Paulsen fick jag 1994 då vi båda ingick på ja-sidan inför folkomröstningen om medlemskap i EU. Den valrörelsen var mitt liv hittills roligaste valkampanj. Ja-sidan bestod av folk från alla håll och kanter och partier och sammanhang. Det som förenade oss var uppfattningen att det bästa för Sveriges fortsatta utveckling som demokrati, som öppen marknadsekonomi och som välfärdsstat var att kliva in i EU. Bredden i Ja-sidan illustrerades på ett utmärkt sätt av de tre ledande personerna Ingvar Carlsson, Carl Bildt och Marit Paulsen. En rätt så osannolik partnertrio om man tänker efter.

Ingvar Carlsson, socialdemokratisk statsminister som just återkommit till makten efter att S vunnit över 45 procent i riksdagsvalet ett par månader innan folkomröstningen. Den genomhederlige Ingvar Carlsson var en trygg person som gjorde det lättare för många socialdemokrater att rösta ja till något som de flesta av oss varit uppväxta och fostrade att misstro och motarbeta. Carl Bildt, den moderate partiledaren hade visserligen strax före omröstningen förlorat uppdraget som statsminister. Men ett svenskt medlemskap i EU var en klassisk paradfråga för Moderaterna. Bildt - och högerväljare i stort - kunde därför känna sig som moraliska segrare under folkomröstningskampanjen. Marit Paulsen, landsbygdsbo, matdebattör, kvinna med arbetarbakgrund och med en lätt vänsterförnuftig aura av ordning och reda runt sin person blev till en förebild för alla andra med landsbygdsintressen som schablonmässigt placerades på nej-sidan i folkomröstningen. Paulsen bröt mönstret; kanske var hennes insatser avgörande för ja-sidans seger?

1999 var vi båda kandidater i EU-valet. Hon gjorde väljarsuccé och hon är en av de politiker någonsin som fått flest personröster i ett val. Det var Folkpartiet som fångade upp henne. Vilket var bra gjort för båda parter. Marit Paulsen fick ge sig i kast med djurskyddet i Europa. Och Folkpartiet/Liberalerna fick en folklig tant i sina led.