Holmen tar en viktig strid för frihet under ansvar

Henrik Sjölund är vd och koncernchef på Holmen; ett svenskt skogsföretag som också är en av Sveriges största skogsägare.

Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari bör ta stora intryck av Holmens vd och koncernchef Henrik Sjölund.

Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari bör ta stora intryck av Holmens vd och koncernchef Henrik Sjölund.

Foto: TT/Roland Klinga

Krönika2023-05-06 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Henrik Sjölund och Holmen är centrala aktörer i den strid som pågår mellan den svenska skogsnäringen och EU-kommissionen om skogspolitiken. Striden med EU gäller hur den svenska skogen ska göra störst nytta när EU nu kraftsamlar för att sänka utsläppen av temperaturhöjande gaser. 

Enligt Balanskommissionen träffade Holmen och andra skogsbruks/jordbruksföretag nyligen de ansvariga svenska ministrarna Romina Pourmokhtari och Peter Kullgren. Statsråden efterfrågade företagens synpunkter på vilka "förutsättningar regeringen behöver skapa för att aktörerna inom jordbruket och skogsbruket ska minska sina koldioxidutsläpp."

Nu har Henrik Sjölund svarat regeringen å Holmens vägnar. Jag har läst brevet. Bolaget svarar sammanfattat och koncentrerat på regeringens fråga. Brevet kan läsas som en effektiv redogörelse för hur de politiska problemen har uppkommit och var vi står idag: "Vi är idag i ett läge då vi verkligen behöver politiker som ser till helheten (--) Vi behöver och önskar en regering som tydligare styr sina myndigheter och som ser till att EU får rätt bild av Sverige och svenskt skogsbruk."

Holmen är kritisk till hur både EU och den nationella politiken präglats av en ensidig syn på skogen. Den förväntas göra störst nytta för klimatet som så kallad "kolsänka" (skogen binder koldioxiden och hindrar den på så sätt att gå upp i atmosfären.) Holmen - och andra skogsbruksföretag - har kraftiga invändningar mot den ensidigheten. Sjölund påpekar dessutom att: "Synen på medlemsländerna präglas av detaljstyrning och kontroll av hur skogen ska skötas och vad råvaran får användas till. Ett synsätt som är långt ifrån vår historiska modell ”frihet under ansvar”.

Regeringspolitiken under senare år får sig med rätta en riktig bredsida: "Vi har en miljölagstiftning (miljöbalk) som enbart ser till lokal miljöpåverkan och inte väger in samhälls- och klimatnytta och vi har miljömål som snarare var tänkta som en vision. Skogens mål ”Levande skogar” går inte ens att uppnå om vi skulle upphöra med skogsbruket."

Sjölund understryker allvaret och klimatpolitikens stora problem: "Fossila CO2-utsläpp från kol, olja och gas har historiskt gått hand i hand med utveckling och ökat välstånd." Dessa samband ska nu brytas samtidigt som världens befolkning ökar. Regeringen kan göra störst nytta för sin befolkning och för klimatet genom att freda skogen (och vattenkraften) från EU: s skadliga detaljstyrning.