Söndagstidningens ledarsida kommer i sommar att bjuda på fördjupade och breddade resonemang om de stora och sammansatta samhällsproblem som vi under de senaste åren vant oss vid att karaktärisera som gängkriminalitet och/eller dödligt skjutvapenvåld. Den röda tråden i ledarsidestexterna kommer att utgöras av några av de rapporter som beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark och nationalekonomen Ingvar Nilsson tagit fram under sin långa gärning i utanförskapsfrågor. De har samarbetat med kommuner, polisen, andra statliga myndigheter och näringslivet. (Serien inleddes söndagen den 18 juni och avslutas idag den 20 augusti)
I nio artiklar har jag rapporterat om och gett mina synpunkter på det gedigna arbete som Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark har lagt ner på att beskriva den organiserade brottslighetens sammansatta karaktär. Förståelsen är viktig för att kunna möta kriminaliteten på ett mer effektivt och samlat sätt.
Jag tilltalas av det breda tilltalet. Jag gillar bredden framförallt därför att bredden inte saknar spets. Debatten om brott och straff är dessvärre ofta fördummande och polariserad. Många till vänster är upptagna med att spela ner kriminalitetens omfattning medan många till höger är ute i motsatta ärenden. Många säger att "visst måste vi ha kännbara straff men..." medan andra säger att "visst ska vi arbeta förebyggande, men...."
Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark säger och istället för men: "Visst behöver vi straff och stöd och strävan efter det goda livet och inkapacitering och skola och tvångsmedel i socialtjänsten och bra bostäder och....
Jag har själv ett stort socialpolitiskt och mänskligt intresse. Mina år inom det praktiska och konkreta sociala arbetet inom Hasselarörelsen har danat mig på många sätt och vis. En av de viktigaste insikterna jag bär med mig från mitt långa engagemang i Hassela är denna: Offer och förtryckare bor ofta i samma person. Det duger därför inte med ett förhållningssätt till kriminaliteten. I varje givet akut läge handlar det förstås om att antingen låsa in förtryckaren eller att vårda offret. Men i ett mer utdraget perspektiv i tid och bredd behöver vi se både offret och förtryckaren. Så hänger det ihop. Dessa insikter bör i större grad än idag prägla rättspolitiken. Ska det allmänna lyckas tränga in i och tränga bort kriminaliteten från samhällets mitt där den nu i vart fall mentalt befinner sig så kan inte höger- och vänsterlekar få styra politikutvecklingen.