Bara under den senaste dryga veckan har minst tre svenskar - utan minsta koppling till det krig mellan kriminella grupperingar som pågår - mist livet. En äldre man sköts ihjäl när han besökte sin stamkrog i Sandviken. En ung kvinna sprängdes till döds i sitt hem i Fullerö. En ung man sköts ihjäl när han var på väg till sitt arbete i Uppsala. Tre barn, 13 och 14 år gamla, har hittats avrättade i skogspartier i Stockholmstrakten.
Statsministertal till nationen är rätt så ovanliga i Sverige. Sedan 1992 då Carl Bildt vände sig till nationen i ett tal om den så kallade "Lasermannens" mord och skjutningar har det allt som allt endast hållits sex tal till nationen; torsdagens tal inräknat. Givet det allvarliga läget i Sverige så var talet befogat. Sådana här tals syften har flera bottnar. Grunden är att statsministern vill visa att regeringen gör allt vad den kan för att lösa problemen. Vilket - tyst eller högljutt - får oppositionen och dess kommentatorer att gnissla tänder. Inget konstigt med det. Politik är politik. Men i krisiga tider där medborgarnas liv bokstavligen är i fara vill det till att inte låta politikens sämre sidor ta överhanden.
Richard Myrenberg är Sveriges Radios korrespondent i Sydafrika. I en skarp krönika i P1 Morgon (29 september) konstaterade Myrenberg (som verkar i ett land där det begås 68 mord om dagen) att: "Hög kriminalitet är ett politiskt beslut, ett val, av nuvarande och tidigare politiker i vilket land det än gäller. Även om politikerna inte vill se det så."
Ett svenskt exempel: Den legendariske tidigare stridspiloten och försvars- och säkerhetsexperten Carl Bergqvist (Wisemans Wisdoms i sociala medier) presenterade (28 september) en serie inlägg på plattformen "X" - tidigare twitter - där han ifrågasatte det stora fokuset på "polisens resurser" i debatten om gängvåldet. Polisen är i själva verket "effektiv" och griper många gängkriminella. Problemet är att de grovt kriminella i början av sina karriärer snabbt kommer ut från fängelser; om de alls blir inlåsta. Bergqvist pekade på de politiska beslut som finns bakom Brottsbalkens 30 kapitel där det slås fast i 4 § :" Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse." Och i 5 §: "För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl." Som man bäddar får man ligga. Så är det.