På söndagen (4/12) publicerade Dagens Nyheter ett intressant och behagligt mångsidigt reportage om PM: s karriärsteg. PM Nilsson är en borgerlig person med starka liberala och konservativa ådror. Därför är det lite missvisande att DN sätter rubriken "Mediemannen som bytte sida." För det har han ju inte gjort. Bytt sida alltså. Han är kvar på samma sida som han varit så länge som jag har känt till honom. Det som särpräglar PM Nilsson på hans sida är däremot att han i maktstrategiska frågor tänker mer som en socialdemokrat. Han inser således politiska realiteter och han har under lång tid argumenterat för att de borgerliga partierna ska agera i linje med realiteterna. Därför har han under åtta år - på olika sätt och i olika tonlägen - försökt få partiledningarna och hela den borgerliga sfären av närstående organisationer och opinionsbildare att ta till sig de nya politiska realiteten som kommer med ett stort SD: Samarbetar ni inte med SD så kommer Socialdemokraterna att regera i evig tid.
När Sverigedemokraterna tog fast mark i riksdagen 2010 så förändrades parlamentarismens förutsättningar. Sedan mitten på 1970-talet, då Sverige lämnade den drygt fyrtioåriga fasen av socialdemokratiska regeringar, hade vi levt i en blockpolitisk fas där framförallt den "borgerliga Alliansen" flyttade fram sina positioner. När SD som åttonde parti tryckte sig in på Helgeandsholmen så var det också framförallt den politiska borgerligheten som tog stryk. Alliansen med de fyra borgerliga partierna tappade den majoritet som man haft sedan 2006. Sverigedemokraterna var ett pariaparti som den borgerliga Alliansen inte ville ta i med tång. Vilket innebar att när SD fortsatte växa så fick S ta över regeringen genom kontrakt i december 2014 och i januari 2019. I oktober 2022 var det istället de borgerliga som skrev regeringskontrakt med SD. Ulf Kristersson (M) leder därmed en borgerlig regering som tillsammans med SD har två mandats övervikt.
Om ett par, tre år vet vi mer om hur det går. Gör regeringen och SD bra ifrån sig så ökar den maktstrategiska pressen på S. Det finns en risk att S av interna krafter återigen tvingas vänsterut - som 2010 - och att den positiva våg som Magdalena Andersson rider på sjunker ihop. Om Kristerssons regeringsunderlag inte fixar sitt uppdrag så återstår det bara för S och M att ta över ansvaret för vårt land som är i så stort behov av reformer. Det tror jag att PM Nilsson håller med om.