Östgötaprofilen, politikern och Linköpingsbon Staffan Danielsson lämnar nu Centerpartiet. I ett öppet brev till Folkbladet förklarar Danielsson varför han efter 50 år i partiet har kommit fram till sitt beslut: "Jag gick med i Centerpartiet 1970, för att komma in på CUF-danserna i, var det Teckomatorp eller Kävlinge? Jag var pressekreterare i regeringen Fälldin 2, och riksdagsledamot 2004-2018. 2004 blev jag nästan ordförande i LRF. (--) Centerpartiet var på topp 1973-1979 med kring 25 procent av rösterna, sedan fastnade man i en enda ultimativ fråga, kärnkraften, och gick spikrakt ner till ca 5 procent 1998. De senaste åren har den ultimativa kampen mot SD blivit dagens kärnkraftsfråga för Centerpartiet, som likt kärnkraften tar mycket stor plats. Därför valde man 2018 till slut att oväntat göra upp med gamla huvudmotståndaren S (och MP) och ingå januariavtalet."
Staffan Danielsson är en typisk centerpartist som kanske inte längre är så typisk? Hans brev är en lång kärleksförklaring till sitt parti, sina kamrater och till partiledarna. Han berömmer Annie Lööf för att hon lyckats locka nya väljare i de större städerna för partiets nya "kärnkraftsfråga." Men han har kommit fram till att han inte längre är en del av det som sker i partiet. Centerpartiets fotbyte i invandringsfrågan är en utlösande faktor även om han anser att han till slut fick rätt på det området: "De sista åren i riksdagen förmörkades av att jag motsatte mig några naiva centerförslag om ökad migration, bl att Sverige skulle som enda land bevilja asyl på sina ambassader. (Än idag centerns linje). Jag hävdade att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning, och skälldes av många som främlingsfientlig. Det är det minsta jag är, jag är en varm humanist. Idag uttrycker sig Annie Lööf som jag för 7-8 år sedan, kanske t o m starkare. (--) Jag fick långt om länge med mig mitt parti i migrationsfrågan rätt mycket, men är inte förlåten för att jag hade rätt, men vid fel tidpunkt."
Staffan Danielsson har utsatts för otäcka personpåhopp och har under perioder behandlats illa också av sitt eget parti. Invandringsfrågan har en starkt polariserande kraft och har ritat om det politiska landskapet. Danielsson känner sig inte hemma i det landskapet där Centerpartiet räknas in i det rödgröna blocket. Han är en borgerlig person och politiker och sådant som marknadsekonomi, äganderätt, företagande och Nato-medlemskap är viktigt för honom.
Staffan Danielsson avslutar sitt brev så här: "Jag ska fundera över sommaren på om åldern har tagit ut sin rätt, eller om min politiska glöd alltjämt är så stark att den behöver uttryckas i ett sammanhang. Vi får se."
Väljer Liberalerna en borgerlig väg på sitt partirådsmöte i övermorgon söndag så kan nog Staffan känna sig hemma och välkommen där. Ett annat och än mer logiskt steg är kanske att runda av partipolitiken med att ansluta sig till Moderaterna? Hur det än blir med den saken å är Staffan Danielsson i mina ögon en hedersman, en klurig politiker med jord under naglarna och en person som har ideal och värderingar som han inte kan trampa på hur som helst. Centerpartiet och Staffan Danielsson kan skiljas som vänner.