Det finns flera starka skäl till att de åtta riksdagspartierna bör lyckas med sin uppgift. För att nå framgång krävs sannolikt att ett värdigt och pragmatiskt avslut på den olycksaliga Gymnasielagen tas in i förhandlingen. Jag anar att det är vad som behövs om inte invandringsfrågan ska få styra ännu en regeringsbildning och dominera ännu en mandatperiods politiska dagordning.
I längden gynnas inte ens SD av att invandringsproblemen ligger kvar som ett starkt polariserande sår. SD: s tillväxt gynnades av S och M: s misskötsel av invandringen och av de båda partiernas tidigare huvudreflex att vara emot allt som SD är för; det är sant, så var det. Men väljarna kommer inte år efter år att attraheras av ett parti vars främsta merit är att de markerar sin roll som ensamma sanningssägare som inte kan föra sig i salongerna. SD har ambitioner som går längre än så; så ser jag på partiet. Även om jag har fel på den punkten så finns det ju ingen anledning för S och M och C att böja sig för SD: s vilja på denna punkt.
Det är uppenbart att Socialdemokraterna hämmas av behovet av invandringspolitisk hänsyn till regeringskollegan MP och till Januarikollegan Centerpartiet. Moderaterna skulle lida av liknande hämningar om de var i S kläder. Både M och S har således starka skäl till att vilja få undan invandringsfrågan från politikens mitt. Det är tänkbart att även Annie Lööf, Nyamko Sabuni och Ebba Busch på sina kamrar skulle uppskatta en sådan utveckling. Alla behöver då också bjuda till.
För att få en stabil invandringspolitisk regim på plats så behöver i vart fall de tre stora partierna (och gärna fler) enas om ungefär det som Moderaterna och till dels SD har med sig in i kommittén. Det behövs riktvärden för omfattningen, fungerande ut- och avvisningfunktioner, snabbspår för avslag för sökande från säkra länder, försörjningskrav för anhöriga, bidragstak, tillfälliga uppehållstillstånd, med mera, med mera. För att kunna "börja om från början" behöver också surdegen Gymnasielagen bort från politiken. Staten har ett stort ansvar för att ungdomarna lockades hit. Många av dem far väldigt illa och en del gör väldigt illa saker mot andra. I praktiken kommer det att bli väldigt svårt att av- och utvisa tusentals av dem. Fem år räcker. Inrikespolitiken kan inte blockeras av detta problem i flera år till. Det är dags att korsa fingrarna. För att få något behöver S, M och SD vara beredda att ge något. Så hänger det ihop.