Vid seminariet medverkade en rad kända socialdemokrater med föredrag om hur de såg på socialdemokratins framtid; detta det femte året av oppositionstillvaro under Fredrik Reinfeldt (M). Några av föredragen gavs senare under året ut i bokform. (På ledarsidan den 12 december finns mer att läsa om dessa seminarier på Engelsberg) Under några söndagar ägnar jag uppmärksamhet åt vad som sades om S där på Engelsberg för snart 11 år sedan. Söndagen den 19 december kommenterade jag Veronica Palms kapitel i boken. Den 2 januari jag mig an inlägget från Kajsa Borgnäs. I dag är det Jytte Guteland som står i centrum.Då seminariet genomfördes hade hon nyligen lämnat uppdraget som ordförande för SSU. Sedan 2014 är hon Europaparlamentariker för S. I Engelsberg 2011 talade hon under den långa rubriken "Det är inte ett parti som ska räddas utan dess tidlösa värderingar som ska vinna styrka."

Jytte Guteland för i mitt tycke flera intressanta resonemang i sitt kapitel. Min allmänt positiva bild av henne förstärks när jag läser hennes text som kort sagt har åldrats mycket väl. Hon räknar upp samtida stora samhällsproblem som tar stor plats i medias bevakning. Trångboddhet, barnfattigdom, hög arbetslöshet, sjunkande skolresultat i PISA-mätningarna och de sociala spänningar i samhället som lätt följer av sådant. "På 1980-talet anordnades massdemonstrationer ör att bekämpa tre procents arbetslöshet. Idag ligger siffran nästan tredubbelt högre. Trots detta är det märkligt tyst", skriver Jytte Guteland. Tystnader som vänder sig inåt och som yttrar sig som minskat förtroende och lågt ställda förväntningar på politiken är långt värre att tas med än utåtriktade aktioner och kravlistor. Detta samhällstillstånd - som nu är mer vardag än undantag - anade Jytte Guteland redan den där februaridagen i Engelsberg.

Likt Kajsa Borgnäs i sitt kapitel så tar även Jytte Guteland upp socialdemokratins förhållande till "tidsvågorna" i tillvaron. Förmodligen var uttrycket "tidsvågor" mycket i svang vid den här tiden. Guteland liknar S vid ett "ankare som ständigt hängt lite i kölvattnet av tidsvågorna." Vilket väl i sig och i mina ögon är ett bra sätt att beskriva reformismen; det dominerande socialademokratiska förhållningssättet. Politiken springer inte före utan är hellre lite efter. Låter saker hända i verkligheten innan de händer ideologiskt så att säga.