Hans forskningsområde är samspelet mellan teknik och politik. Tidigare i år gav Timbro förlag ut Sandströms lilla bok "Gröna bubblor". Boken är en sammanställning av en rad olika mindre lyckade försök till gröna omställningar. Christian Sandström startar sina betraktelser ungefär där som den tidigare statsministern och S-ledaren Göran Persson lanserade idén om det "gröna folkhemmet" på 1990-talet. Sandström beskriver - helt riktigt i mina ögon - det Perssonska folkhemmet som ett sätt att "modernisera socialdemokratin" samtidigt som det gavs möjligheter att "blidka små stödpartier som Centerpartiet och Miljöpartiet." Mycket kom tidigt att handla om det som Christian Sandström kallar för "förhoppningsteknologier och önskeprojekt" som skulle ersätta den avvecklade kärnkraften. 

Författaren beskriver hur de första "gröna bubblorna" uppkom ur en "inkompetent idealism" som sedan i rask takt utvecklades till en "bidragskapitalism" där svenska företag och politiker efter EU-inträdet lärde sig hur bidragsmiljonerna från EU och från den nya nationella Energimyndigheten skulle kunna hämtas hem till det ena "vansinnesprojektet" efter det andra. 

Boken av Christian Sandström är lite av samma andas barn som de kritiska granskningar av försöken med att framställa "grönt stål" i Norrbotten som professorn i nationalekonomi Magnus Henrekson har tagit initiativ till och som har finansierats av privata investerare. Magnus Henrekson skriver på insidan av omslaget att Sandströms bok utgör ett "viktigt bidrag genom att synliggöra hur ekonomiska aktörers strävan efter vinst samverkar med de politiska partiernas alltför kortsiktiga strävan efter genomslag i opinionen." 

Det är viktiga granskningar. Jag har ingen aning om de tekniska och ekonomiska realiteterna i de stora satsningarna på grönt stål. Livet och politiken har dock lärt mig att vara misstänksam när politiker vill sola sig i glansen av klimatvänliga industrigenombrott långt innan genombrotten verkligen har skett. Den förre statsministern Löfven och hans vice Isabella Lövin var till exempel väldigt snabba med att vilja plocka ut politiska vinster ur LKAB: s experiment; långt innan det fanns några sakliga vinster att hämta ut. Jag kan förstå den politiska brådskan. Men det är bättre med lite is i magen. 

Christian Sandströms bok om "Gröna bubblor" kan läsas som en uppmaning om just lite mer is i magen. Ett par söndagar framöver diskuterar jag bokens innehåll här på ledarsidan.