Samsynen mellan Socialdemokraterna och regeringen manifesteras bland annat av Oscar Stenström. Han är socialdemokrat och kallades i mars i år hem av den dåvarande statsministern Magdalena Andersson från sitt ambassadörsuppdrag i Chile för att styra upp Sveriges Natoförberedelser. Den nuvarande statsministern Ulf Kristersson (M) har valt att behålla Stenström som chef för den svenska förhandlingsdelegationen visavi Nato.
Att Sverige och Finland blir fullvärdiga medlemmar i Nato är den enskilt viktigaste uppgiften för de statsbärande partierna. Det oroliga världsläget med Rysslands anfallskrig mot Ukraina i centrum har kraftigt försämrat Sveriges säkerhetspolitiska position. För att komma in i Nato krävs att varje enskilt medlemsland ger sitt godkännande. Vilket i de allra flesta fall är en tämligen odramatisk formsak. Sverige och Finland är ju inte några problemländer i den meningen att vi kommer att åsamka försvarsalliansen stora kostnader eller andra umbäranden. Allt går ju inte som på räls för den sakens skull. Turkiet, som i sig självt är ett tungt och strategiskt/geografiskt viktigt Natoland, har satt sig på tvären. Turkiet är ett gammalt makt- och förhandlarland av rang. Statsledningen upprätthåller goda kontakter med den ryska regimen samtidigt som man skickar vapen till Ukraina. Turkiet är ofta utsatt för terror och det råder för det mesta ett slags krigstillstånd vid den turksyriska/kurdiska gränsen.
Turkiets president och regering utnyttjar Sveriges och Finlands medlemsansökningar för egna syften. För att säga ja vill de ha betalt på andra områden som inte direkt har med Sverige och Finland att göra. Vilket inte är något att moralisera över. Turkiet passar också på att begära förändringar av den svenska hållningen till personer och grupper som Turkiet betraktar som sina fiender. En sådan anpassning pågår nu också i tämligen rask takt; det är i vart fall den bild som framkommer i den granskning som Dagens Nyheter gör av processen. DN kommenterar saken som att Sverige låter sig "utpressas" av Turkiet. Det är ett märkligt perspektiv. Sverige behöver däremot korrigera sin politik, till exempel när det gäller terrorism, för att platsa i Nato. Vilket nog är hälsosamt i det stora hela.
Glöm heller inte att även Sverige är en gammal handels- och krigarstat med många djup, förmågor och intressen. Om man nu bara ska nämna ett intresse utöver den ökade säkerheten för oss alla som ett Natomedlemskap innebär så är Sverige i Nato sannolikt värt väldigt mycket för den svenska vapenindustrin.