Man kan läsa Westerbergs långa artikel med olika glasögon. Dels, som Tove Lifvendahl påpekat i en kommentar på SvD: s ledarsida, så kan Westerberg läsas som ett slags kvitto på att insikterna om invandringens problem - för många på för kort tid - numera även finns bland Centerpartiets väljare i Stockholm. (Bengt Westerberg valde ju att rösta på C i förra årets riksdagsval). Vilket är ett positivt besked. Polariseringen i invandringsdebatten drivs ju från två håll; negativa överdrifter klinchar mot förskönande förnekelser. Det behövs uppenbart mer sans och balans.

Dels tolkar jag Bengt Westerberg som att han har rätt i mycket av det han skriver. Invandringsfrågan är en ytterst olämplig huvudkonfliktfråga. Debatten blir lätt rå och brutal och gränserna mellan invandring och invandrare drabbas ofta av övertramp. Människor klumpas ihop utifrån var de är födda. 

Därför är (var?) det en nedärvd insikt inom den oftast styrande socialdemokratin att invandringsfrågan ska skötas i det tysta så att det inte blir för mycket problem och rabalder. Åren1991-1994 satt jag i riksdagens socialförsäkringsutskott, där invandringspolitiken hanteras. Socialdemokraterna och Moderaterna i utskottet samverkade effektivt för att hålla invandringen på hanterbara nivåer medan FP och V gjorde enträgna försök att mjuka upp den sträva regleringen.

S och M agerade utifrån vetskapen om att det är förhållanden på marken som har störst betydelse för vart debatten tar vägen. Och det är på den punkten som Bengt Westerberg har problem. Folk i allmänhet är inte dumma i huvudet. Sverige är ett stort invandringsland. Och i många stycken ett bra invandringsland. Det grundläggande skälet att invandra till Sverige är möjligheten att arbeta/tjäna bättre pengar eller att fly från krig och elände i närområdet. Därför blir det ett idealistiskt mästrande och smått förolämpande att påpeka att hundratusentals invandrade människor minsann arbetar och sköter sig. Det är klart att de gör. Vad skulle de annars göra? Att de flesta svenskar och invandrare sköter sig och arbetar balanserar ju liksom inte Sveriges problem med getton, gangsters och ett stort bidragsförsörjt utanförskap med utomeuropeiska rötter.

Jag håller med Bengt Westerberg om behovet av en mer hyfsad invandringsdebatt. För att nå dit krävs en återgång till en stram invandringspolitik. Det är det enda rimliga sättet att hyfsa till invandringsdebatten.