Jag är förtjust i båda författarna. Stjernkvist är socialdemokraten från Motala som blev en folkkär politikerfigur i riket och i Norrköping. Partisekreterare och riksdagsledamot och under tio år kommunstyrelsens ordförande. Han är en av de mest trovärdiga avsändarna man kan tänka sig till de budskap om balans och sans som boken bär fram. Han och jag har stått på olika sidor och debatterat invandringsfrågan i SVT: s Aktuelltstudio utan att för den sakens skull förfalla till fiendeskap. Vilket är bra gjort. För invandringsfrågan är, som Stjernkvist skriver i boken, ett fiendeskapsalstrande område. Det var lätt hänt i den heta invandringsdebatten runt 2015-2017 att frågan for iväg och blev något annat än en fullt normal sakpolitisk fråga. Människosyn, människovärde och mänskliga rättigheter blandades ihop till en metafysisk soppa där det enda realpolitiskt korrekta var att positionera sig minst ett par distansminuter nordväst om Sverigedemokraterna. Påståenden om rasism och nazism och liknelser med Hitler och Förintelsen for genom luften. Men Stjernkvist är en bra person. Han är en av de mycket få som jag känner som i alla väder söker sig till en position som han anar gynnar "partit" bäst utan att för den sakens skull på något sätt framstå som en fyrkantig och osjälvtänkande apparatmänniska.
Jag har träffat Sverker Wadstein vid några tillfällen. Vi har bland annat spelat in ett avsnitt i Folkbladets podd "Widar Möter" som vi på grund av klantigheter från mig fick ta om tre gånger. Vilket gav oss en hel del kvalitetstid. Wadstein är familjerådgivare, relationsexpert, en fena på konflikthantering och har lång erfarenhet som liberal kommunpolitiker i Norrköping. Han har för den svenska marknaden presenterat "Karpmans dramatriangel" som i sig är ett genialt förhållningssätt för att förebygga obalanserad politisk polarisering. Wadstein ger - precis som Stjernkvist - exempel på sina egna tillkortakommanden när det gäller oreflekterad polarisering. Sverker berättar om sin "innerliga glädje" när Alliansregeringen 2011 gjorde upp med MP för att hindra SD från att få inflytande. Stjernkvist berättar med rodnad på kinderna om sina utfall om rasism mot Folkpartiet 2002 för att de ville införa krav om kunskaper i svenska för att få svenskt medborgarskap.