Widar Andersson: Gemenskap, ordning och reda är åter i stridens centrum

De båda unga S-politikerna har lett partiets arbetsgrupper på de två områden där S hamnat rejält på efterkälken; invandringen och kriminaliteten. I och med det till synes stabila samarbetet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna utsätts S för det mest politiskt dödliga hotet någonsin i modern tid. M och SD ligger betydligt bättre i fas med breda folkliga uppfattningar när det gäller dessa frågor än vad S gör. 

Den alltid intressante L-politikern Mauricio Rojas ger på SvD: s ledarsida (1/4) sin bild av vad som pågår inom S. Han ser ett pånyttfött intressen för "Folkhemmet" och han konstaterar att det är en "fatal försummelse att partiet inte har förmått att bättre förvalta det mest centrala inslaget i sitt historiska arv." Medan folkhemmet gradvis har försvunnit ur S-retoriken så har SD med stor entusiasm tagit över begreppet. Nu blåser inte minst Lawen Redar till strid. I en intervju med DN 22/3 säger Redar sådant som att "Vi ska hem. Till vårt folkhem."

Här är en bild från Almedalen 5 juli 2018. Folkbladets Widar Andersson och Sydöstrans S-redaktör Stig-Björn Ljunggren och Jimmie Åkesson (SD) diskuterade Åkessons nya bok "Det nya folkhemmet".

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Teresa Carvalho från Norrköping har steg för steg hamnat i allt viktigare positioner inom socialdemokratin. I omställningsarbetet inför valet 2026 har hon en ledande roill när det gäller att uppdatera S kriminalpolitik.

Foto: Louise Åsenheim

Mauricio Rojas är en erfaren liberal akademiker och politiker och tänkare. Runt millennieskiftet var han först med att visa kartor på det svenska utanförskapet och med att varna för dess sociala och politiska konsekvenser. Sedan valet 2022 är han tillbaka i riksdagen för Liberalerna.

Foto: Samuel Steen/TT

Lawen Redar är kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Hon har en central roll i det arbete som nu pågår för att S ska kunna göra ett bra val 2026.

Foto: Samuel Steén/TT

Det har snart gått hundra år sedan Per-Albin Hansson höll det senare berömda "Folkhemstalet" i riksdagen i januari 1928. 1920-talet var stökigt och svårt för folk och för politiken. Samtiden kännetecknades av strejker, arbetslöshet, lockouter och ekonomisk oro. Politiken var svängig och osäker. S var svängiga och osäkra. Sedan den stora framgången rösträttsfrågan i början av decenniet hade reformivern klingat av. Efter "hövdingen" Hjalmar Brantings död 1925 hade ännu ingen partikongress hållits. Klasskampsagitatorerna hade flyttat fram positionerna. Folkhemmet blev en metafor för gemenskap över intressegränser där ett vettigt samhällsbygge utgjorde ett starkt gemensamt intresse. 

Vårt eget 20-tal pressas och söndras av gangsterkriminalitet och av en orimligt hög invandring under många år. Bara under årets påskhelg drabbades Norrköpingsbor av nya misstänkta mordbränder och skjutningar. 2018 gav SD: s Jimmie Åkesson ut boken "Det nya folkhemmet". Vid en diskussion med Åkesson i Almedalen det året var jag tveksam till att "nostalgiska återblickar" mot ett svunnet folkhem var ett vinnarspår. Jag fick mothugg från flera håll. Och kanske hade jag fel? Min invändning var att "tider som har varit har varit; det handlar om att se framåt. Och så är det förstås. Men en svunnen tids anda kan naturligtvis ges nya former. Och gemenskap, ordning och reda är alltid goda ideal för ett samhällsbygge. Så kanske står vi inför en valkamp 2026 där folkhemmet återigen står i stridens centrum.