Nyligen fick jag chansen att skriva en längre text i tidskriften Fokus om de socialdemokratiska partiprogrammen från 1897 och fram till det program som ska antas på partikongressen i Göteborg i slutet av maj 2025. Det var ett spännande uppdrag. Resultatet finns att läsa både digitalt och i Fokus pappersutgåva.
Socialdemokratins röda tråd genom alla de snart 10 (eller 11 om vi räknar med 1905 års program vilket inte alla historiker gör) är de starka banden till vanligt folks materiella villkor. Med mer marxistiskt präglade ord, som återkommer i flera av programmen, handlar det om att den "materialistiska historieuppfattningen" har kommit att bli den socialdemokratiska rörelsens styråra. Vilket alls inte är konstigt. Partiets grundare i slutet av 1880-talet bestod i allt väsentligt av arbetarfackligt aktiva personer. Fackföreningarna är i grunden materiella folkrörelser. Högst upp på dagordningen, längst fram i demonstrationstågen och på de tidiga partiprogrammens första sida återkom kravet på "8 timmars arbetsdag."
Enn Kokk, salig i åminnelse, var huvudsekreterare i flera av de kommissioner som arbetat fram förslag till nya partiprogram för Socialdemokraterna. I en kommentar till 1897 års program, där de fackliga arbetarfrågorna har hög prioritet, skriver Enn Kokk, att "det stod tidigt klart för svensk arbetarrörelse att den politiska och fackliga arbetarrörelsen var två grenar på samma träd." (Arbetarrörelsens arkiv 2001)
Det finns inget parti under det senaste seklet som varit så förändringsoblygt som Socialdemokraterna. Vilket är den främsta anledningen till att partiet har haft statsministerposten i 73 av de senaste 92 åren. Socialdemokraterna är således solklara svenska mästare i förändringens konst. Och mästarnas mästare är i det här fallet Ingvar Carlsson. Han var partiledare under ett decennium mellan 1986 och 1996. Och statsminister under sju av dessa tio år. Men så mycket mer än så. Redan 1958 trädde han in i rikspolitiken som sekreterare åt dåvarande statsministern Tage Erlander. Och still going strong.
Anpassningen till samtiden går hand i hand med den materialistiska historieuppfattningen från partiets begynnelse. I utkastet till partiprogram till kongressen 2025 skriver programkommissionen, där partiledaren Magdalena Andersson är ordförande, att: "Grunden för socialdemokratins samhällsanalys är en materialistisk historieuppfattning. (--) Faktorer som kapital, teknik och arbetets organisering är avgörande för människors frihet och sociala villkor."
Materialismen skiljer ut socialdemokratin som en egen konstart jämfört med vänsterpartiet och stora delar av borgerligheten.
I mångt och mycket har vänsterns bild av socialdemokratin som ett slags alltmer "högervridna och idélösa" svikare satt sig hos många politiska kommentatorer och betraktare. Den borgerliga kritiken mot socialdemokratin är på ett sätt ganska snarlik kritiken från vänster. De idealistiska perspektiven dominerar och förenar. Där man från vänstern inte ser några idéer alls (utöver lusten att svika och att styra) så ser borgerligheten stundom en mängd "dolda och otäcka idéer" som om "olyckan är framme" kan förvandla Sverige till ett förstatligat elände.
Under det senaste decenniet har medborgarnas samhälleliga uppmärksamhet och oro framförallt riktats mot den kriminella utvecklingen och den alltför omfattande invandringen. Socialdemokraterna tar upp båda dessa tunga samhällsproblem på ett klokt och bra sätt i förslaget till nytt partiprogram.
Jag har noterat att vänsterfalangsfolk klagar på partiprogrammet i dessa delar; det anses vara för "högervridet" att ägna sig åt sådana saker som invandringsbegränsning och brottsbekämpning. Detta är den idealistiska vänsterns svarta hål. Socialdemokratin kan, beroende på uppgift, situation och samtid, vara både höger och vänster. Sådan ser verkligheten ut för ett regeringsparti som på allvar inser och förstår de materiella villkorens betydelse.
Jag tror det är viktigt för Socialdemokraterna att hålla fast vid materialismens ledstång. Det är först då man går bredvid och tillsammans med de stora och breda medborgargruppernas materiella bekymmer och glädjeämnen. Ärligt talat har det varit lite si och så med den saken på senare år. Man har till dels gått i baklås på grund av SD och förlorat sig i idealistiskt tyckeri á la Dagens Nyheters ledarsida. Där finns ingen bra framtid för ett S-parti med regeringsreflexerna i behåll.