Utredningens namn är "Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat." (SOU 2020:56)  Jag har bläddrat igenom utredningen och jag lyssnade på utredaren i morgonradion (30/9). Mitt intryck är att anslaget i utredningen är propagandistiskt snarare än analyserande och utredande. Det framstår kort sagt som om utgångspunkten i utredningen är att desinformation och propaganda är något som enbart "andra" ägnar sig åt.

Förra söndagen (27)9) sände SVT: s Agenda ett inslag om ojämlikheten i Sverige. Per Molander som på regeringens uppdrag varit ordförande i den statliga utredningen "Jämlikhetskommissionen" intervjuades ute på ett fält. Jämlikheten i Sverige beskrevs som allt sämre och som ett resultat av i huvudsak "politiska beslut". Vilka dessa beslut är/ska ha varit sas det dock inget om. Reportern upplyste oss dock om att rapporten borde ha varit "politisk dynamit" och underströk att Per Molander håller sig "helt till forskningen". Jag måste tillstå att jag blev förundrad av reporterns snudd på Nordkoreaattityd till såväl ämnet som till utredaren. 

USA: s president Donald Trump har nominerat Amy Coney Barrett till ny domare i USA: s Högsta domstol. Rapporteringen om denna nominering har i den breda svenska pressen varit så uniform och likriktad att jag helt tappat orken att läsa och lyssna. Det finns självklart redaktörer och mediamedarbetare som i kraft av kunskap och kompetens har ork och förmåga att tänka själv. Mårten Schultz på Svenska Dagbladet är en sådan. Schultz är jurist och skriver oftast om juridik; och det är just på det juridiska fältet som han är som mest läsvärd. 26 september kommenterade Schultz Trumps nominering med bland annat följande rader: 

"Svenska medier kommer kanske att behandla Barrett som en bakåtsträvande högerhök. Men det kan vara värt mödan att läsa vad hon faktiskt skriver – och hon är som sagt inte svår att läsa – istället för att utgå från andrahandsuppgifter som hämtats ur amerikansk press."

Min poäng med dessa exempel är att det är av stor vikt hur de stora statliga och privata mediehusen uppträder och väljer att förhålla sig till verkligheterna: Valet av vinklar, valet av kommenterande gäster, valet att alltid där det är lämpligt söka svar på frågor som varför och vem och valet att inte böja sig för rådande medianormer har avgörande betydelse för i vilken grad de stora mediehusen själva ägnar sig åt just desinformation och propaganda.