Tålamodsprövande och krävande är förmodligen två omdömen som också mycket väl kan användas för att beskriva deklarationens skapelseprocess.
Många ska ha sitt ord med i laget, mejlen vinit genom och mellan partier och departement. Mötena har varit många och långa. En intressegrupp vill ha fler ord och rader om klimat än om försvar. En annan vill tvärtom.
Hur skulle orden vägas om Kina och om USA? Är ju inte vilka länder som helst precis. Utrikesdepartementet har till exempel haft anledning att otaliga gånger kalla upp Kinas ambassadör till Arvsfurstens palats för att framföra klagomål. Å andra sidan är Kina en stor och viktig handelspartner som inte minst har tillskansat sig kronjuvelerna Volvo som nu är på väg in ett nytt kinesiskt bolag.
I utrikesdeklarationen som utrikesminister Ann Linde läste upp i riksdagen på onsdagen fångades det komplexa nuläget in med formuleringen "Kinas alltmer aktiva roll på den globala arenan innebär möjligheter och utmaningar."
Anslaget i deklarationens avdelning om USA var förtjänstfullt rakt på sak: "Vår nära relation till USA är central för Sveriges säkerhet och välstånd." Så är det. Klarspråket om USA balanserades mot ett långt men mer oprecist avsnitt om kärnvapennedrustning.
Meningen "Vi har både samarbete och en kritisk dialog med Turkiet" tog säkert sin tid att landa in i deklarationen. Turkiet är en ovärderlig partner till Sverige och hela EU i sin roll som skyddsvall mot människor från fattigare delar av världen som vill in i EU. Samtidigt är det starkt tryck från inte minst svenskkurdiska intressen att "fördömaTurkiets offensiv i nordöstra Syrien". Vilket regeringen har gjort.
Den klassiskt svenska pragmatiska nyttomoralen kommer till uttryck i en elegant rad om Ryssland: "Vi verkar för att EU:s sanktioner mot Ryssland ska bibehållas så länge skälen till att de infördes består."
Det jag vill ha sagt är att det helt klart måste vara betydligt mer politiskt intressant att skruva ihop en utrikesdeklaration än vad det är att lyssna på när den i snabbt tempo rabblas upp i riksdagen.
Jag vill också få sagt att Ann Linde inger förtroende som statsminister.
Avslutningsvis vill jag helt instämma i Ann Lindes avslutande ord i deklarationen: "I ett öppet demokratiskt klimat med tuffa debatter men också strävan efter samförstånd visar vi att frihet, jämlikhet och öppenhet inte är gårdagens lösningar."
Så hänger det ihop mitt i rabblet.